Niftys liv och hundbestyr...

I alla fall inte om man frågar Chapp. Han tyckte att detta var en mycket konstig lek/promenad där man bara fick gå korta, korta bitar för att sen stanna och vänta en evighet medan en massa folk kastade såna där färggranna roliga saker som man sen inte fick jaga. Efter hål nummer 8 var han less och jag och han uppsökte en viloplats under ett bord vid starten! :)

Idag har vi konstaterat att det är dyrt för hundar att färdas i bil. Dessa burar och lastgaller kostar ju en miljard kronor att köpa. Nu har vi hittat den perfekta lösningen, frågan är bara vad man är villig att betala för den perfekta lösningen? Man får hoppas att Johan vinner i pokern han spelar ikväll... :)

När jag satte mig ner för att skriva detta var min intention att skriva om någonting helt annat än Chapp och hans förehavanden... men nu kan jag för mitt liv inte komma ihåg vad det var. Mitt minne torde vara kortare än en guldfisks.

Jaja, jag bjuder istället på en nytagen bild av underverket med fyra ben och mycket vassa tänder. När Johan gick hemifrån för någon timme sen så sprang Chapp efter ner till hallen. Där la han sig med nosen i husses toffel och väntade på att han ska komma hem igen. Nu har han somnat mitt bland Johans alla skor.... Sötnos!

För närvarande har vi spolat idén om en ny lägenhet och bestämt oss för att det är mycket bättre och oftast billigare (i månadskostnad iaf) med ett hus på en gång! Så nu går vi på husvisningar.

Detta med hustitteri är inte så lätt. Det finns så många hus som är jättefina som man vill ha men som man inte har råd med. Sen finns det jättemånga hus som är billiga men som man inte vill ha. Däremellan däremot är utbudet betydligt tunnare.

Det knepigaste än så länge, det är det där med bilder i annonsen. Det ser ofta så himla fint ut på bilderna och sen när man kommer dit så ser det inte alls så bra ut och så blir man besviken!

Tur att vi inte har bråttom! :)

Nu börjar det härliga hundlivet som jag sett fram emot så sakta smyga sig inpå oss. Idag har vi promenixat i skogen med Chapp lös, snacka om att vi hade en lycklig hund! Han sprang fram och tillbaka som en vettvilling men kom oftast snällt tillbaka när vi ropade. Förmodligen för att han visste att han kanske skulle få en godis om han gjorde som vi ville... :)

Vi kan konstatera nu när han har vart lös på några promenader att det är en mycket självständig liten hund vi har. Han springer långt innan han kollar upp vart han har oss. Men kollar, det gör han alltid. Han vill ju inte riskera att bli lämnad ensam.

Under promenaden kunde vi räkna in en död mus av okänd art utan huvud, en död skata utan det mesta samt ett antal högar hundskit som ingen velat plocka upp. Och så en hundbajspåse som någon tydligen hade orken att plocka upp men inte bära med sig. Somliga saker ska man inte förstå.

Jag längtar så tills han blir lite äldre och har växt lite till så att man kan börja vara ute ännu mera i skog och mark under längre stunder. Härliga tider. Vi har nog tryggat vår framtida hälsa för ett antal år framåt! :) Jag älskar ju egentligen att vara ute i skogen men skogsmullen inom mig gömmer sig lite när det inte finns en anledning... Chapp är en anledning! :)

Till alla som nu är less på mitt hundtjat: Synd för er! Ett hundliv är ett hundliv precis som ett bebisliv är ett bebisliv. Något man valt och älskar och som tar en massa tid...varför mycket man gör och funderar på har med just det att göra. Vill man inte läsa om hundliv så slipper man. Bra va? :) Mycket av min glädje just nu har med Chapps förehavanden att göra. Så därför blir det naturligt att han figurerar här på bloggen i tid och otid. Men så småningom som man anpassar sig till sitt nya sorts liv så smyger det nog sig in mer och mer annat också. Så småningom! :)

Idag är en sådan dag!

Lilla hunden som börjar bli ganska stor somnade klockan 23.00 igår. Sen sov han till klockan 09.30 i morse, utan att vakna fyra gånger under natten för rastning! Hurra!

Det är så fantastiskt att äntligen ha sovit en hel natt. Det har inte hänt sedan han flyttade in för tre veckor sedan. Förhoppningsvis är detta en ny vana han tänkt fortsätta med. Så kanske man kommer tillbaka till jobbet lite mer utvilad än före semestern...och inte tröttare! :)

Mina naglar är nu för långa för tangentbordet. Dom bara halkar omkring och slinter på tangenterna. Besvärligt!

Nu har jag checkat av en viktig punkt på att-göra-listan. SATC-filmen är nu sedd och upplevd. Tårar och skratt i en salig blandning. Härligt!

Jag var ärligt talat lite skeptiskt till att den skulle hålla på bioduken. Men som den höll. Hela vägen! Härligt!

Efter filmen roade vi oss med att vara vilse i korridorer och trappor i biografens innandöme. Av någon anledning var dörren ut ur salongen låst när filmen ar slut... så vi fick ta nödutgången. Tips: Försök er inte på nödutgången om det brinner. Man hittar knappt ut i dagsljus utan eld i baken. Det är korridorer och hissar och trappor åt alla håll, och pluttesmå NÖDUT-skyltar. :)

Min cykel är borta och jag vet inte vart den är. Eller rättare sagt, jag vet vart den inte är. Den är inte där den borde vara, i vårt cykelförråd! Den är inte heller på jobbet, hemma hos mamma, hemma hos Jenny eller hemma hos svärföräldrarna. Det är väldigt många ställen den inte är på.

Så nu är den stöldanmäld hos alla försäkringsbolag som är inblandade samt hos polisen. Så om två veckor måste jag gå till farbror blå och fråga om min cykel har flyttat in i deras förråd. Och har den inte det så måste jag få ett intyg på det som ska skickas till diverse ställen och sen får jag förhoppningsvis tillbaka lite pengar av försäkringsbolaget så jag har råd att köpa en ny cykel.

En ny cykel kan ju i och för sig vara trevligt, men nog är det mycket bök med allt. Sen tog det lite för lång tid för min cykel att bli stulen så enligt försäkringsbolaget är den bara värd typ hälften av vad jag köpte den för. Man får hoppas att cykel- och mopedhandlaren är på bra humör och vill sälja mig en fin cykel till ett fint pris! :)

Nu ska här duschas och sen ska jag på bio med Sandra på den underliga tiden 15.15. Det måste vara nån sommargrejj som biografen pysslar med. Jag tror inte jag har vart på bio den tiden på dagen sen jag var typ 7 år och gick på barnbio med mamma. Hihi. Men nu är det inte barnbio som är grejjen, nu är det SATC. Knappast något för barn! :)

Inatt var det rastartjänst för husse och matte igen! Vi som lurats att tro att Chappens mage blitt bra igen. Jaja. Skam den som ger sig.

Långpromenad har vart temat för dagen. Elelr lång och lång. Lång för att vara Chapp kanske. Vi gick heeela vägen till Aurum där vi lunchpausade..... :) Nu är det en slagen hjälte vi har!

För övrigt har dom börjat måla vårt hus nu... det verkar bli typ beige. Men man kan inte så noga veta förrän det är färdigt... Så vår balkong är nu helt igentejpad varför det är ganska mörkt inne hos oss. Vilken tur att det ändå är molnigt idag. Vi får hoppas att de är klara på just vår balkong innan det blir varmt ute igen. Det blir ju nämligen outhärdligt varmt inne om man inte får vädra.

Nu ska jag till bibblan....måste lämna igen alla hundböcker och fundera vilka nya jag ska låna. Jag önskar att de hade Ceasars bok men det tvivlar jag på. Men man kan väl få hoppas? :) Funderar faktiskt på att köpa den... Sen såg Johans att hans DVD:er finns på Åhlens. Kanske måste proviantera mig lite! ;)

Nu är då begravning nummmer två avklarad och nu får det vara nog. Nu orkar vi inte mer! Nu har jag torkat tårarna för den här gång och behöver tid för att bygga upp ett nytt lager. Ge mig tid! Snälla ge mig tid!

Idag gjorde vi en liten utflykt, först till Arken Zoo där nya tuggben, schampo samt en aktiveringsleksak inhandlades till Chapp. Sen inhandlades lite enkel picknick (stavas det verkligen med ck två gånger?) på Ica Maxi och sen begav vi oss till Bureå och Daniel Sten.

Solen lyste skönt på oss och Chapp passade på att leka lite i vattenbrynet. Han var också sugen på att ge sig iväg på en vandring på stenarna men där satte vi stopp. Han får nog växa upp lite och skaffa sig lite mer koll på sina ben och sin omvärld innan vi ger oss på sådana balansakter. :)
Jag hade tänkt ta en massa fina bilder av dagen men tyvärr hade kameran slut på ström. Typiskt. Jag måste ladda upp den och knäppa lite pics på det fyrbenta underverket, han växer ju så det knakar...

För intresserade kan jag rapportera att magproblemet nu har stillat sig, hejja veterinärernas snällmat som vi fick prova gratis! Den är förmodligen jättedyr egentligen.... Men de påstår att nu när magen börjar bli ok igen så ska vi kunna återgå till hans vanliga foder. Hoppas det. :)

Nu blir det käk! :)

Jag njuter av vädret! Jajjemän det gör jag.

Jag funderade lite idag och kom fram till att jag är alldeles för utmattad efter alla luftgropar i mitt liv just nu för att orka njuta av något annat sorts väder än detta. Så just nu är det perfekt! Skönt!

Jag vilar och rastar magsjuk hund i regnet.... hihi. För somliga låter inte detta perfekt...men för mig är det det. Kanske inte den delen med magsjukan men resten.... :)

Just nu lever vi hundliv.

Vi rastar hund, typ hela tiden... :) Det är förunderligt hur mycket skit som kan rymmas i en sån liten krabat. Och ja, läs det bokstavligt så förstår ni vad jag menar.

Och när vi nte rastar hund så leker vi med hund. Och om vi inte leker med hund så tassar vi på tå för att inte väcka det lilla underverket när han sover så sött. Dels för att vi inte vill störa och dels för att man inte är jättesuen på rastning hela tiden. Och nysoven är lika med toanödig... hihi.

Och gör vi inget av ovanstående så roar vi oss ofta med att försöka klura ut hur denna lilla varelse fungerar. Och det är inte alltid så lätt.

Nu börjar det kännas övervägande positivt detta med hundägandet. Men jag måste erkänna att det kommer att bli skönt den dagen han inte måste ut och rasta mitt i natten. Och när han börjar förstå att han inte behöver använda tänderna till allt. Och när han blir så stor att  han kan klara sig i alla fall stundtals själv. Just nu är det lite ensamt att handla och tvätta och fixa andra ärenden som vi tidigare alltid gjort tillsammans. Nu måste ju oftast en av oss stanna hemma med hunden när han inte kan följa med.

Valptiden har sin charm men lite bök är det alltid. :)

Han är verkligen otrolig denna lilla Chapp. På många de sätt.

Jag och Chapp har nu börjat om på en ny kula. Nu ska det bli klart att jag bestämmer lika mycket som Johan och att det inte är OK att uppföra sig hur som helst mot mig. Jajjemän. Jag har vilat på saken och kommit fram till att någonstans har jag och världens bästa Chapp missförstått varandra. Nu ska det bli ordning på torpet.

Idag har det vart mycket roligare än igår att ha en hund. Jag och Chapp har liksom hittat ett nytt och bättre spår och han börjar nog förstå hur viktigt det är att lyssna på matte också. Inte bara på husse. :)

I övrigt är han såklart världens bästa hund. Halsbandet accepterades på andra försöket. Kopplet likaså även om det inte var riktigt lika poppis. Men han börjar vänja sig! :)
Vidare är han också nästan helt rumsren. En enda liten inomhusolycka har vi haft och som med det mesta var det mer vårt fel än hans fel. Vi missade hans "nu-är-jag-kissnödig-signal" och på den vägen var det. Men han är kanonduktig på att säga till. :)
Som om allt inte vore bra nog så sover han nästan hela nätterna. Första natten väckte han oss tre gånger för att han var nödig. Igår natt 2 gånger och i natt sov han hela natten. Klockan 06.00 fick husse göra en utryckning men annars var det lugnt.

Så det är en bestämd liten herre som flyttat in. Men charmig från svans till nos. :)

Vår lilla valp har drabbats av vad jag tror är separationstrots. Det har nog gått upp för honom nu vad allt detta innebär. Han har nog förstått att han inte kommer att åka tillbaka till mamma igen. :(

Just nu känner man sig som en dålig människa, men jag litar på att det går över och att han snart är den glada lilla hund som jag vet att han egentligen är.

Nu är vi det på riktigt! :)

Idag känns allting overkligt. Som en film. Jag sitter still och tittar på filmen som rullar på runtomkring mig.

Att det oundvikliga ändå är så ofattbart var jag inte beredd på.

Just nu är tunneln mycket lång. Tur att jag har alla mina vänner vid min sida under vandringen. Tur att Johan håller min hand när ljusningen är som längst bort. Tur att min familj finns med mig. Tur att Chapp snart kommer med sin mjuka nos och viftande svans. Vad jag är tacksam för allt jag har.

Nu tar jag några dagars ledighet från bloggandet. Jag måste samla mig och häma kraft för att komma igen. Det är fortfarande lång väg kvar.

En konsekvens av väder är att man kan bli blöt. Till exempel på en dag som denna. Blöt, blötare, jätteblöt! En hund som våran hund är en sån hund som förmodligen kommer att tycka om när det är blött även om husse och matte inte är riktigt lika roade!

JAG MÅSTE KÖPA ETT REGNSTÄLL! Herregud, det hade jag inte ens tänkt på.

Frågan är då, ska man satsa på en sån där skrikigt gul historia eller ska man försöka hitta något mer diskret? Kanske svart? Grönt har jag också förstått är populärt. Hmm. Jag har aldrig tidigare haft anledning att klura på detta med regnställ, så jag tycker det känns lite svårt. Tips? Sandra borde vara proffs på utekläder, förskolelärare som hon är. :) Ska nog fråga Linda på jobbet också.....

Igår gjorde jag trevliga saker - jag städade! Men inte städade som i att bara städa, utan jag finstädade för vovvens hemkomst. Fixade matplatsen och sovplatsen, la ner alla pälsvårdsprylar i en egen låda... såna saker.... :) Och ikväll ska Johan trolla bort en massa farliga kablar. Snart är vårt hem valpsäkrat!

Herregud,nu är det inte ens en hel vecka kvar innan vår lilla familj på fyra ben utökas till åtta! Fatta, det är ju faktiskt en fördubbling! :) På söndag är hundägandet ett faktum. Jag vet inte om jag har förstått det på riktigt riktigt ännu! :)

Chapp fick sin första present igår, en jättemysig och gigantisk kudde att mysa på! Han fick den av min bror och hans sambo. Hon hade sytt den alldeles själv! :) Skitfin! :)

Vet ni förresten att det är skitväder ute idag? Vädret har nog inte fått meddelandet om att min semester snart börjar. Skärpning!

...då jag vaknade klockan 10.00 efter att ha sovit i 15 (!) timmar! Somnade klockan sju på soffan igårkväll....vaknade till lite vid 22 och lommade ivär till sängen där jag somnade om fortare än du kan ana.

Herreminje, jag måste ha varit jättetrött! Jag hade alldeles ont i hela kroppen när jag vaknade, ni vet sådär som man får om man vart sjuk och sängliggandes i flera dagar. Usch ja, kommer förmodligen inte att somna förrän nån gång i natt. Men det är smällar man får ta.

Är ju av bara turen ledig imorrn! :) Sen är det bara fyra dagar kvar till semestern. Hur lyckligt lottad är inte jag? :)

Nu blir det bio!

Man funderar mycket i sorgliga tider. Något jag tänker på ofta just nu är att man verkligen borde bli bättre på att ta tillvara på varje dag. Man vet ju inte vilken som är den sista. Varför gör man inte det? Varför vet man denna sanning men väljer att inte göra något åt det?

Är man rädd att erkänna att man är dödlig?

Något jag jobbar på att bli bättre på är att uppskatta varje dag. Varje dag är värdefull.

Sen går jag på semester. Eller egentligen är det 6 arbetsdagar kvar, men man ska räkna på det mest upplyftande sättet. Innan dess ska ett farväl och en begravning klaras av.

Jag ser ljusare tider nånstans borta i horisonten och siktar ditåt!