Eländiga kryp
En sån här hittade jag inborrad i min hunds hals klockan tio i fem imorse:
Usch!
Sommarlunch
Har idag ätit en ansenlig mängd klyftpotatis med bearnaisesås till lunch. Svårare än så behöver det inte vara på sommaren. :)
Jag och vovven gjorde sommarens premiärtur upp i berget idag, härliga tider. Jag har verkligen saknat skogens lukter och ljud.
Jag blev dock lite överraskad av hur torrt det var överallt. Hade förväntat mig någon snödriva här och där och ett och annat vattenhål efter snösmältningen som hunden kunde släcka törsten i - men tji fick jag för att jag lämnade hundens vattenflaska hemma. Det var snustorrt. Chapp hittade till slut ett dike att bada i, det resulterade i en dusch när vi kom hem eftersom diket var till hälften fyllt med vatten och till hälften med lera. :) Det är härligt med hund!
Jag och vovven gjorde sommarens premiärtur upp i berget idag, härliga tider. Jag har verkligen saknat skogens lukter och ljud.
Jag blev dock lite överraskad av hur torrt det var överallt. Hade förväntat mig någon snödriva här och där och ett och annat vattenhål efter snösmältningen som hunden kunde släcka törsten i - men tji fick jag för att jag lämnade hundens vattenflaska hemma. Det var snustorrt. Chapp hittade till slut ett dike att bada i, det resulterade i en dusch när vi kom hem eftersom diket var till hälften fyllt med vatten och till hälften med lera. :) Det är härligt med hund!
Försummelse
neglect Engelska Substantiv: försummelse Verb: neglect (transitivt) bortse från. försumma
Jag har visst försummat, eller bortsett från om man ska tro http://wiktionary.org, min blogg på senare tid. Jag ber inte om ursäkt på det barnsliga dagboksmaneret utan konstaterar endast att så är fallet.
Well, vad är nytt? Vi håller fortfarande på att köpa hus...lite tjall med grunden som ska fixas och det är delvis det som upptar vår tid. Att klura ut exakt vad som ska fixas, hur mycket det vill kosta och hur mycket det ska prutas på huspriset som en följd av att det behöver göras. :)
Lillvovven har dessutom gått och blivit sjuk - förkyld tror veterinären. Han hostar nåt förfärligt. Visste ni att en hund som hostar låter som att den ska kräkas? Det har jag lärt mig igår, inatt och hela dagen. Puh. Det är riktigt plågsamt att höra - och man tycker så synd om älsklingsvovven. Han är sjukskriven från dagis på order av veterinären samt beordrad vila. Hmpf, försök förklara det senare för vårt energiknippe. Han är redan less - hur ska det gå innan veckan är slut?
En tråkig konsekvens av sjukskrivningen är att vår spårpremiär som jag hade planerat till helgen som var blev inställd. Inställt är också lydnadsträningen vi skulle på i Långviken imorron - typiskt. Jag hade verkligen sett fram emot att komma igång ordentligt nu efter den långa och hårda vintern men vi får väl skjuta det lite på framtiden helt enkelt.
Nu ska vi ta tempen på hunden - wish us luck. (Ni kan tro att jag just nu önskar att vi vant honom vid detta vid tidig ålder...)
Jag har visst försummat, eller bortsett från om man ska tro http://wiktionary.org, min blogg på senare tid. Jag ber inte om ursäkt på det barnsliga dagboksmaneret utan konstaterar endast att så är fallet.
Well, vad är nytt? Vi håller fortfarande på att köpa hus...lite tjall med grunden som ska fixas och det är delvis det som upptar vår tid. Att klura ut exakt vad som ska fixas, hur mycket det vill kosta och hur mycket det ska prutas på huspriset som en följd av att det behöver göras. :)
Lillvovven har dessutom gått och blivit sjuk - förkyld tror veterinären. Han hostar nåt förfärligt. Visste ni att en hund som hostar låter som att den ska kräkas? Det har jag lärt mig igår, inatt och hela dagen. Puh. Det är riktigt plågsamt att höra - och man tycker så synd om älsklingsvovven. Han är sjukskriven från dagis på order av veterinären samt beordrad vila. Hmpf, försök förklara det senare för vårt energiknippe. Han är redan less - hur ska det gå innan veckan är slut?
En tråkig konsekvens av sjukskrivningen är att vår spårpremiär som jag hade planerat till helgen som var blev inställd. Inställt är också lydnadsträningen vi skulle på i Långviken imorron - typiskt. Jag hade verkligen sett fram emot att komma igång ordentligt nu efter den långa och hårda vintern men vi får väl skjuta det lite på framtiden helt enkelt.
Nu ska vi ta tempen på hunden - wish us luck. (Ni kan tro att jag just nu önskar att vi vant honom vid detta vid tidig ålder...)
Älsklingvovven 2 år
Världens bästa vovve fyller idag två år. Dagen till ära har jag och han handlat en ny leksak på Arken Zoo, ett märgben och lite annat smått och gott. Personalen i affären sa också grattis med några gobitar och självklart fick han både leverpastej och köttbullar tillsammans med sin vanliga middag.
Man fyller ju bara 2 år en gång... (tack och lov...)
Man fyller ju bara 2 år en gång... (tack och lov...)
Eftersom vår hårddisk har kraschat har jag just nu inte tillgång till alla bilderna så ni får hålla tillgodo med en gammal bild på födelsedagsvovven. Falkträskberget första sommaren med hund. :)
Antingen börjar jag bli gammal...
Jag slösurfade runt på lite bloggar nyss och snubblade över följande uttryck: "Jag fick nyss hål i mina ögon på grund av denna söta hund".
Que?
Det var alltså en tjej som bloggat om hur otroligt gärna hon ville ha en mops och därtill lagt upp ett antal bilder på några vovvar. Och i kommentatorsfältet återfanns då ovanstående citat.
Jag vet inte, antingen börjar jag bli så gammal så jag inte längre förstår uttrycken som ungdomarna slänger sig med idag eller så har jag helt enkelt aldrig sett någonting så sött så jag fått hål i ögonen - och därmed inte kan relatera till uttrycket. Vem vet. :)
Till sakfrågan då angående mopsarnas söthet - Ja dom är otroligt charmiga om man bara ser till utsidan. Om man däremot går lite djupare så förstår man hur otroligt synd det är om många av dessa sötnosar. Problem med andningen och luftrören i allmänhet är mer regel än undantag. Dessutom kan jag tänka mig att de lätt får svampangrepp i alla dessa veck de har i ansiktet. Stackars små. Jag tycker att mopsarna är ett typexempel på avel som har gått för långt. Har vi verkligen rätt att manipulera en ras till dess absurdum bara för att vi tycler att det är sött. Hundstackarna lider för vår fåfänga. Jag ger tummen ner för det.
Que?
Det var alltså en tjej som bloggat om hur otroligt gärna hon ville ha en mops och därtill lagt upp ett antal bilder på några vovvar. Och i kommentatorsfältet återfanns då ovanstående citat.
Jag vet inte, antingen börjar jag bli så gammal så jag inte längre förstår uttrycken som ungdomarna slänger sig med idag eller så har jag helt enkelt aldrig sett någonting så sött så jag fått hål i ögonen - och därmed inte kan relatera till uttrycket. Vem vet. :)
Till sakfrågan då angående mopsarnas söthet - Ja dom är otroligt charmiga om man bara ser till utsidan. Om man däremot går lite djupare så förstår man hur otroligt synd det är om många av dessa sötnosar. Problem med andningen och luftrören i allmänhet är mer regel än undantag. Dessutom kan jag tänka mig att de lätt får svampangrepp i alla dessa veck de har i ansiktet. Stackars små. Jag tycker att mopsarna är ett typexempel på avel som har gått för långt. Har vi verkligen rätt att manipulera en ras till dess absurdum bara för att vi tycler att det är sött. Hundstackarna lider för vår fåfänga. Jag ger tummen ner för det.
This is the life
Solen har återvänt och den mest fantastiska delen av vinterhalvåret är äntligen här. När det är soligt ute så är det soligt också i mitt sinne. :) Idag var det underbara -9 grader ute och solen sken som bara en vintersol kan skina. Självklart blev det en promenad uppe i berget för mig och lillvovven.
Chappen solar
Svart skönhet i motljus
Till och med matte fastnade på bild idag - den där hunden har många talanger. ;)
En ovanligt skarp bild med Chapp i rörelse - synd att ljuset inte var bättre just här.
Dom bästa pinnarna verkar alla vara begravda under snön - men det avskräcker inte Chapp från att hämta fram dom... :)
Det är inte lätt att fånga både sig själv och lillvovven på bild när man själv agerar fotograf. Men man gör så gott man kan. :)
Chappen solar
Svart skönhet i motljus
Till och med matte fastnade på bild idag - den där hunden har många talanger. ;)
En ovanligt skarp bild med Chapp i rörelse - synd att ljuset inte var bättre just här.
Dom bästa pinnarna verkar alla vara begravda under snön - men det avskräcker inte Chapp från att hämta fram dom... :)
Det är inte lätt att fånga både sig själv och lillvovven på bild när man själv agerar fotograf. Men man gör så gott man kan. :)
Nu har jag laddat batterierna för jobbet ikväll. Jag känner på mig att kvällen kommer att gå som en dans. Och imorgon är det ledighet som gäller för hela slanten. Gissa vad vi ska göra? :)
Hunddagis.nu
Idag är en riktigt bra dag visade det sig. Idag är nämligen dagen då jag har hittat en dagisplats till världens bästa lillvovve med separationsångest.
I somras bodde Chapp på ett hundpensionat när vi var på minisemester i Borås och nu har dom startat dagisverksamhet för fyrbeningar...Hurra Hurra Hurra!
Och det är inte ens dyrt, och han får massor med motion och aktivitet under tiden som jag får jobba i lugn och ro när jag vet att vovven har det bra under tiden. Jag behöver inte längre känna mig stressad över att han kanske gnäller och skäller och stör grannarna när vi inte är hemma.
Inte heller mitt varierande schema och dåliga möjligheter till framförhållning var nåt problem, det var bara att maila vilka tider jag vill att han ska få vara där så skulle hon ordna det.
Jag kan inte ens räkna hur många stenar som föll från mina axlar.
Finns det änglar? Inträffar mirakel? Vilken högre makt ska jag tacka idag?
Som sagt, idag är en riktigt bra dag! :)
I somras bodde Chapp på ett hundpensionat när vi var på minisemester i Borås och nu har dom startat dagisverksamhet för fyrbeningar...Hurra Hurra Hurra!
Och det är inte ens dyrt, och han får massor med motion och aktivitet under tiden som jag får jobba i lugn och ro när jag vet att vovven har det bra under tiden. Jag behöver inte längre känna mig stressad över att han kanske gnäller och skäller och stör grannarna när vi inte är hemma.
Inte heller mitt varierande schema och dåliga möjligheter till framförhållning var nåt problem, det var bara att maila vilka tider jag vill att han ska få vara där så skulle hon ordna det.
Jag kan inte ens räkna hur många stenar som föll från mina axlar.
Finns det änglar? Inträffar mirakel? Vilken högre makt ska jag tacka idag?
Som sagt, idag är en riktigt bra dag! :)
Jädra rådjur!
Ikväll hade jag sett fram emot en behaglig kvällspromenad i den snöklädda skogen. Tyvärr spolierades detta av ett förvirrat rådjur som just idag hade bestämt sig för att vandra omkring i vårt elljusspår. Plötsligt var vovvens koppelhyfs som bortblåst. Det luktade ju gott överallt samtidigt... :)
Nu ligger hunden helt utslagen under soffbordet...det tar på att spåra rådjur. :)
Nu ligger hunden helt utslagen under soffbordet...det tar på att spåra rådjur. :)
www.wikipedia.org
Konsekvenser av kastreringen
Än så länge är inte effekterna av kastreringen särskilt märkvärdiga men lite är ju alltid nånting. :) Till exempel har vi nu reducerat antalet kisspauser betydligt, numera rör det sig om max två stopp på de små rundor vi tar runt kvarteret (längre rundor är inte ens att tänka på just nu, vovven är supertrött efter halva kvarteret). Vad som däremot är anmärkningsvärt är att han kissar ordentligt de gånger han stannar - inget småstänk här inte. Skönt - hoppas att det håller i sig! :)
Andra hundar är däremot fortfarande ett problem men jag vet ju att det kan ta flera månader innan testosteronet som utlöser dessa utfall är ute ur systemet. Ibland önskar man att man kunde vrida fram klockan.
Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att han skulle vara såhär trött, såhär länge. Lillvovven bara sover och sover och sover. Jag börjar faktiskt vara lite less. :) Det är alltså såhär det var innan man skaffade hund. Då var man tvungen att aktivera sig själv när man var ledig och alla andra jobbade. Vad tråkigt jag måste ha haft. Jag längtar tills han har piggnat till och vi kan gå ut och skutta i skogen igen. :)
Nu ska jag vika lite tvätt tror jag. Om hunden varit kryare hade jag haft tusen ursäkter för att göra något mycket roligare men nu när han just fått sitt smärtstillande för dagen sover han som om det inte fanns någon morgondag. Så jag har verkligen ingen ursäkt för att inte vika tvätt. Typiskt.
Andra hundar är däremot fortfarande ett problem men jag vet ju att det kan ta flera månader innan testosteronet som utlöser dessa utfall är ute ur systemet. Ibland önskar man att man kunde vrida fram klockan.
Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att han skulle vara såhär trött, såhär länge. Lillvovven bara sover och sover och sover. Jag börjar faktiskt vara lite less. :) Det är alltså såhär det var innan man skaffade hund. Då var man tvungen att aktivera sig själv när man var ledig och alla andra jobbade. Vad tråkigt jag måste ha haft. Jag längtar tills han har piggnat till och vi kan gå ut och skutta i skogen igen. :)
Nu ska jag vika lite tvätt tror jag. Om hunden varit kryare hade jag haft tusen ursäkter för att göra något mycket roligare men nu när han just fått sitt smärtstillande för dagen sover han som om det inte fanns någon morgondag. Så jag har verkligen ingen ursäkt för att inte vika tvätt. Typiskt.
Chapp vid pennan (eller tangentbordet...)
Idag hade jag en dejt med tjejerna uppe på veterinärstationen. Snacka om att man blir ompysslad, tre tjejer som ägnar sig helt åt mig. Dom pysslar och donar och säger att jag är söt. :o)
Först stack dom mig i nacken två gånger, det var lite läskigt. Sen vet jag inte vad som hände men mina bakben slutade fungera och jag orkade inte sitta upp längre. Jag ville att matte skulle klia mig bakom örat (nån nytta måste väl hon också göra) men direkt jag satt mig upp och lagt hakan i mattes knä tog orken slut och jag ramlade ihop på golvet igen. Nu började jag ana katter i mossen. Det här var nog ingen artighetsvisit trots allt...
Och nu kommer det värsta! När jag nästan somnat där ute i väntrummet, då skulle vi plötsligt gå tvärs över väntrummet in till veterinären igen. Förstår ni hur långt det är när ens ben knappt fungerar? Det är faktiskt flera meter! Jag lyckades masa mig ända till tröskeln men sen tog det stopp och matte fick rycka in. Som sagt, nån nytta ska hon också göra! Sen stack dom mig i benet och sen somnade jag och sov i flera timmar. Och när jag vaknade var det en massa tjejer som passade upp mig, fatta att man har det bra! :)
Jag trodde att matte skulle ta av mig den här hemska tratten när hon kom och hämtade mig men ack vad jag bedrog mig. Tydligen måste jag ha den i 10 dagar till. Suck. Ibland suger livet.
Just nu är jag jättetrött och ganska snurrig i bollen. Jag har försökt ställa mig upp några gånger men jag måste erkänna att jag inte känner mig särskilt manlig på fyra tassar. Det är nog bäst att hålla sig i horisontalus lägus under kvällen. Sen är jag redo för nya äventyr. :)
P.S. Jag tror matte glömde nåt hos veterinären - jag känner mig liksom lättare än tidigare. Som om dom tagit bort något och glömt sätta tillbaka det. Vi måste ta en diskussion om detta lite senare när jag vaknat till lite. Nu ska jag sova en stund till...
Erkänn, lite synd är det allt om mig. Vilka tjejer vill ha en kille med plasttratt som inte kan använda sina egna bakben?
Mattes fotnot: plasttratten är inte den enda anledningen till att tjejerna inte längre vill ha honom, men jag tror inte att Chapp har förstått detta faktum ännu... vi låter honom leva i lycksalig ovisshet en liten stund till :)
Först stack dom mig i nacken två gånger, det var lite läskigt. Sen vet jag inte vad som hände men mina bakben slutade fungera och jag orkade inte sitta upp längre. Jag ville att matte skulle klia mig bakom örat (nån nytta måste väl hon också göra) men direkt jag satt mig upp och lagt hakan i mattes knä tog orken slut och jag ramlade ihop på golvet igen. Nu började jag ana katter i mossen. Det här var nog ingen artighetsvisit trots allt...
Och nu kommer det värsta! När jag nästan somnat där ute i väntrummet, då skulle vi plötsligt gå tvärs över väntrummet in till veterinären igen. Förstår ni hur långt det är när ens ben knappt fungerar? Det är faktiskt flera meter! Jag lyckades masa mig ända till tröskeln men sen tog det stopp och matte fick rycka in. Som sagt, nån nytta ska hon också göra! Sen stack dom mig i benet och sen somnade jag och sov i flera timmar. Och när jag vaknade var det en massa tjejer som passade upp mig, fatta att man har det bra! :)
Jag trodde att matte skulle ta av mig den här hemska tratten när hon kom och hämtade mig men ack vad jag bedrog mig. Tydligen måste jag ha den i 10 dagar till. Suck. Ibland suger livet.
Just nu är jag jättetrött och ganska snurrig i bollen. Jag har försökt ställa mig upp några gånger men jag måste erkänna att jag inte känner mig särskilt manlig på fyra tassar. Det är nog bäst att hålla sig i horisontalus lägus under kvällen. Sen är jag redo för nya äventyr. :)
P.S. Jag tror matte glömde nåt hos veterinären - jag känner mig liksom lättare än tidigare. Som om dom tagit bort något och glömt sätta tillbaka det. Vi måste ta en diskussion om detta lite senare när jag vaknat till lite. Nu ska jag sova en stund till...
Erkänn, lite synd är det allt om mig. Vilka tjejer vill ha en kille med plasttratt som inte kan använda sina egna bakben?
Mattes fotnot: plasttratten är inte den enda anledningen till att tjejerna inte längre vill ha honom, men jag tror inte att Chapp har förstått detta faktum ännu... vi låter honom leva i lycksalig ovisshet en liten stund till :)
Vår bästa tid är nu
Jag älskar hösten. Hunden älskar hösten. Det enda som saknas är att husse ska älska hösten men man kan inte få allt. ;)
Jag och lillvovven tog en 2,5 timmars promenad i berget på förmiddagen och jag kom för en gångs skulle ihåg att ta med mig kameran. Den brukar jag vanligtvis komma ihåg när vi redan är halvvägs uppe på berget och det känns lite sent att vända då!
Jag försökte få Chappen att posera i höstlöven, fokuseringen hos modellen var sådär... :)
Chapp skakar vatten ur pälsen efter ett dopp i en jättevattenpöl.
Jag packade ner min frukost i ryggsäcken och åt den på berget, ingen dålig utsikt vid "frukostbordet".
Även erfarna fotomodeller tröttnar på fotografen ibland. :)
Ibland är det de oväntade bilderna som blir ens favorit. Det är någonting med denna som fångar mig.
Jag gjorde ett nytt försök bland höstlöven på hemvägen. Tyvärr lyste solen just då med sin frånvaro.
Jag och lillvovven tog en 2,5 timmars promenad i berget på förmiddagen och jag kom för en gångs skulle ihåg att ta med mig kameran. Den brukar jag vanligtvis komma ihåg när vi redan är halvvägs uppe på berget och det känns lite sent att vända då!
Jag försökte få Chappen att posera i höstlöven, fokuseringen hos modellen var sådär... :)
Chapp skakar vatten ur pälsen efter ett dopp i en jättevattenpöl.
Jag packade ner min frukost i ryggsäcken och åt den på berget, ingen dålig utsikt vid "frukostbordet".
Även erfarna fotomodeller tröttnar på fotografen ibland. :)
Ibland är det de oväntade bilderna som blir ens favorit. Det är någonting med denna som fångar mig.
Jag gjorde ett nytt försök bland höstlöven på hemvägen. Tyvärr lyste solen just då med sin frånvaro.
Another ditch in the road
Igår kväll kom ett ordentligt bakslag i hundträningen. Jag ber om ursäkt för att jag inte går in på problematiken något närmare men det skulle bli ett alldeles för långt inlägg för att nån skulle orka läsa. Jag sörjde dert hela en hel del igår men idag är en ny dag och idag gör vi något åt det.
Jag har konstaterat att det fortfarande är samma hund jag har i kopplet idag som igår morse. Ingenting har egentligen förändrats - förutom att jag nu vet ännu lite mer om min lillvovve.
Another ditch in the road - you keep moving.
(Savage Garden, Two beds and a Coffee Machine)
Update:
Nu har jag varit och dryftat mina strategier med någon som kan mer än jag. :) Nu vet jag hur vi ska göra för att nå dit jag siktar...Skönt. :)
Jag har konstaterat att det fortfarande är samma hund jag har i kopplet idag som igår morse. Ingenting har egentligen förändrats - förutom att jag nu vet ännu lite mer om min lillvovve.
Another ditch in the road - you keep moving.
(Savage Garden, Two beds and a Coffee Machine)
Update:
Nu har jag varit och dryftat mina strategier med någon som kan mer än jag. :) Nu vet jag hur vi ska göra för att nå dit jag siktar...Skönt. :)
Lydnadsträning i buller
Igår skulle Johan ut och lasta lastbil med sin pappa så jag och vovven packade ner lite gott i godispåsen och följde med. Bullrigare och mer distraherande miljö för lydnadsträningen kan man väl knappast få? Lastbilen stod och brummade, traktorn körde fram och tillbaka bara några meter bort, husse hoppade upp och ner från flaket och allting levde om i största allmänhet.
Jag tänkte att jag skulle hålla det enkelt så vi provade lite spontana sitt och ligg med hög belöningsfrekvens och det gick som en dans. Ögonkontakt och linförigheten satt som ett smäck. Vem är denna hund som i vanliga fall tappar koncentrationen för ingenting när matte vill träna frivilliga beteenden? :)
Jag tänkte att jag skulle hålla det enkelt så vi provade lite spontana sitt och ligg med hög belöningsfrekvens och det gick som en dans. Ögonkontakt och linförigheten satt som ett smäck. Vem är denna hund som i vanliga fall tappar koncentrationen för ingenting när matte vill träna frivilliga beteenden? :)
Frukost i det fria
Imorse tog jag en välförtjänt sovmorgon - till klockan nio - och packade sedan ner frukosten i en ryggsäck och tog med mig vovven ut i skogen. Uppför berget begav det sig och jag kan knappast klaga på utsikten från mitt "frukostbord". Jag tänkte ta ett kort och visa er hela härligheten men upptäckte lite för sent att min kamera inte hade någon ström i batteriet. :/
Det hela hade nog varit nästintill perfekt om det inte varit för den skolklass som bestämt sig för att picknicka på berget samtidigt som jag, vilket innebar att hundstackarn var tvungen att vara kopplad hela tiden. Men han fick i alla fall springa av sig på väg ner för berget, jag tog en extra omväg för hans skull.
Finns det ett bättre sätt att starta dagen än två och en halv timme i skogen? :)
Hundleteri
Om det inte finns ett ord i ordlistan för det man vill säga så får man helt enkelt hitta på ett. Hundleteri. :)
Jag har nu påbörjat processen med att hitta en uppfödare för nästa tillskott i vår lilla flock. En jaktlabrador ska det bli tror jag, dom verkar sunda tycker jag. :) Men det är jättesvårt att hitta information om uppfödare som iallafall bor norr om gävle... söderut är dom hur många som helst. Typiskt.
Slängde i alla fall ut lite krokar igår kväll hos folk jag haft kontakt med i retrieverkretsar och imorse när jag vaknade hade jag fått ett fin fint tips från en instruktör jag hade på en kurs i vintras. Definitivt värt att kollas upp. Och det bästa av allt, dom bor i KALIX! Det känns hur nära som helst i jämförelse med alla andra jag hittat. Herregud, det är ju längre till IKEA än vad det är till Kalix... :)
Men min lilla tonåring som just nu ligger och smaskar på sin Kong med köttbullar och skinkost i ska få växa upp lite till innan det blir aktuellt. Man ska ju orka med alla också. :) Sen vore det förstås inte dumt alls med lite större boende först...nån som vill sälja ett fint, renoverat och fräscht hus till oss för bara lite pengar istället för massor med pengar? :)
Ahhh, nu strular blogg.se oxå... inlägget är egentligen indelat i flera stycken men det syns inte när det publiceras. Suck. Hoppas du orkat läsa i alla fall...
Äntligen är tummen ute!
Jag har länge (tillsammans med Iors matte) pratat om att vi borde dra ihop ett gäng och hjälpas åt med hundträningen men tummen har suttit väldigt långt inne. Men nu äntligen har vi kommit igång. Vi har vilat upp oss efter semestern och kommit tillbaka till vardagen...
Igår träffades vi för första gången. Det blev två lapphundar, Chapp, en Akita och en St. Bernardshund. Alla hanar, ingen fyllda mer än två år. Det känns som ett recept på revirstök och stöddiga attityder. Men förutom lite småchall under promenaden till fotbollsplanen så gick det faktiskt riktigt, riktigt bra. Klart över förväntan! :)
Chapp kom till och med på inkallning trots att han mycket väl kunde ha valt vilken som helst av de andra hundarna istället...Heja hunden! Det finns hopp för framtiden verkar det som....
Just nu ligger hunden utslagen under köksbordet efter en härlig promenad med lekkompisen Micro i skogen, jag ska passa på att scrappa lite tror jag! :) Tjing.
Kurs igen
Tjoho! Vi ska gå kurs igen, jag och hunden alltså... :) Jag tycker verkligen att det är hur roligt som helst, jag lär mig massor varje gång och förhoppningsvis lyckas jag även lära hunden ett och annat i processen!
Igår åkte vi till Jaktgården för att köpa lite mat till vovven, en ny apportdummy och en reflexväst...allt detta följde med hem men det bästa av allt var att vi råkade anmäla oss till ovan nämnda kurs av bara farten. ;) Så det kan gå!
Hundj-el
Och för en gångs skull refererar inte titeln till min egen hund utan till någon annans!
Jag och Chappen var ute och promenerade i godan ro i duggregnet och går förbi en gård där grinden står öppen. Även dörren till lägenheten står öppen. Chapp vet att det bor en Schnauzer (mellan?) där så självklart stannar han upp utanför grinden och kikar in. Precis när Chapp är på väg att fortsätta kommer schnauzern utrusande ur lägenheten och hoppar på Chapp. Schnauzern hugger mot Chapps hals men missar och utan tanke på min egen säkerhet motar jag bort hundj-eln och ryter åt honom att sticka därifrån. Jag har ju övat en hel del på att ryta åt hundar så lite kraft får man allt i rösten när det gäller...så schnauzern drar öronen åt sig och lubbar tillbaka in till sin matte som ropar på honom. Hon kom inte ens ut och hörde hur det hade gått för min hund. :(
Visst f-n kan man väl hålla grinden stängd om hunden inte kan hålla sig på gården?
Det är konstigt det där, jag tänker inte ens efter före innan jag går emellan. Man skyddar verkligen sin hund precis som sitt barn. Om man tänkte efter en liten sekund skulle man ju kunna reflektera över risken att själv bli biten ganska allvarligt men den tanken hinner man inte ens tänka.
Tack och lov blev det ingen skada denna gång heller...
Rör inte min hund! Matte blir ond...
Revansch
Ni kanske kommer ihåg mitt gnäll öcer hur kasst det gick sist när vi var på kurs? Ikväll tog vi revansch! Inkallning, stanna, fot...han avr faktiskt hur bra som helst! Duktig vovve! Som belöning fick han två nya leksaker! :)
Imorrn blir det spårkurs i Långviken, man kan undra vem som längtar mest....matte eller hund? :)
Släktkalas på hundars vis
I söndags gjorde vi en dagstripp till Sundsvall där Chapps uppfödare bjöd på valpträff. Vi hade då antagit att det var bara förra årets kull (dvs. 8 valpar) som skulle träffas så döm om vår förvåning när det var ALLA syskon. Det vill säga alla 16 plus mamma. Många hundar blev det!
Ska man åka långt så måste man starta i tid, väckarklockan ringde kl. 05.00! Vi packade in oss och hunden i bilen vid sjusnåret och bilvädret var fantastiskt! Strålande sol hela vägen, kan det bli bättre? :)
Min favoritrastplats längs hela E4:an är Höga Kustenbron och där stannade vi för lite fika, hundrastning och inspektion av Chapps nya fiende nummer ett: Vindkraftverk! :) Vi tog en liten tur upp på berget där det står en sån där gigantisk vindsnurra och Chappen var mycket misstänksam mot detta nya fenomen. Han tittade mycket vaksamt uppåt och morrade och skällde åt den stackars snurran som inte ens kan försvara sig...
Chapp med bron i bakgrunden (typ...)
När vi kom fram efter 5 timmars bilande så fick vovven springa av sig lite och hälsa på dom syskonen som redan kommit. Det var riktigt roligt att se honom träffa hundar på det sättet, lugnt och sansat på hundars sätt! Svansen på topp och märkbart nöjd och belåten.
Under dagen blev det en massa nosande och busande med alla syskonen, massor med gott fika och härligt sällskap. :) Det var så kul att träffa alla andra hussar och mattar och höra hur deras hund varit under de första åren och vilka problem de stött på. Det var också kul att se hur lika alla hundarna var trots att de ändå är så otroligt olika. Men till det yttre var många av dem som kopior av varann, herregud det var tur att man hade halsband på hunden så man såg vems som var vems. :)
Det var en mycket trött hund som packades in i bilen för hemfärd efter fyra timmar av syskonträff! När vi stannade och åt i Ö-vik sov han under bordet och lyfte knappt på huvudet när andra hundar gick förbi, vi fick till och med locka på honom när vi skulle gå tillbaka till bilen för han följde inte ens efter när vi reste oss... tröttnos!
Det är inte lätt att få med hela familjen på bild samtidigt men vi gjorde ett tappert försök... :)
Bror Melvin (Chapps kull). I princip det enda som skiljer dom åt är Chapps vita päls på bröstet.
Syskonbus
Chapp och mamma Nelly
Som vanligt får man vrida lite på skallen för att titta på en del bilder, Hur tusan gör man få dem rätt väg om de är tagna "fel väg"?
Det var verkligen hur kul som helst med valpträff! Jag ångrar inte för en sekund att vi åkte även om det var drygt 80 mils bilfärd... :) Tusen tack till Susanne, Rolf och Nelly för att vi fick komma! Och tack till alla härliga hundar och mattar och hussar för det trevliga sällskapet. Och tack till vädergudarna för det fantastiska vädret! :)
