Norran är med älg!

Haha, jag tycker det var himla roligt att dom efter alla dessa år upptäckte att norrans logga egentligen var en älg och ingen ren! :) Det stod att dom inte lyckats hitta någon information angående beslutet att gå från älg till ren i loggan. Jag tror att det helt enkelt var nån som misstolkade älgen och tog den för en ren och sen levde det lilla misstaget vidare genom norrans historia. :)

Jag måste säga att jag tycker att nya Norran var riktigt bra. Visst läste jag vilse utimellanåt och det kändes ibland som om karta och kompass borde ha bifogats för bortvirrade läsare. Men det är ju ungefär som när dom byggde om Coop. Första månaden hittade man ingenting men nu är det ju inga problem, man anpassar sig och lär om på nytt!
En av dom bästa grejerna med nya Norran tycker jag är storleken. Vi har ett ganska smalt köksbord och tidigare tog tidningen upp typ hela bordet. Nu kan man ju faktiskt använda merparten av  bordet till det som bordet är tänkt för. Nämligen frukosten!

Jag säger heja norran!

Nu ska jag gå in på norran.se och botanisera bland det gnäll somm oundvikligen följer med modernisering av morgontidningen!

Idag är en dag av mycket

Idag är en dag 7 år efter dagen jag blev tillsammans med min älskling.

Idag är en dag med strålande väder.

Idag är en dag då jag avnjutit nya Norran.

Idag är en dag då jag tog sovmorgon.

Idag är en dag då jag myser under en filt i soffan medan hunden förnöjd tuggar på sitt tuggben.

Idag är en dag då jag är ledig.

Idag är dagen efter mötet med "the big boss".

Idag är mycket!

Sammanträffande?

Inatt drömde jag att någon hade dött och att vi skulle på begravning. Av någon anledning skulle denna begravning repeteras först och prästen drog igång något sorts skådespel med bildspel och grejjer för att åskådliggöra någonting viktigt. Inblandat i detta skådespel var en talgoxe som jagad av en bretonvalp (läs hundvalp av rasen Breton, stående fågelhund) förtvivlat hoppade uppför en trapp som ledde ända upp till taket där fågeln fann sig inmålad i ett hörn.

Konstig dröm, men nu till sammanträffandet, jag träffade årets allra första vinterfågel idag. Ett litet sällskap med talgoxar (!) slog sig ned på vårt balkongräcke imorse när jag slöade till lite i soffan efter frukost. Hmm. Vad betyder detta? Ska man vänta sig att fler delar av denna dröm ska slå in? Död? Galna präster? Eller att Johan ska cykla (!) uppför Mount McKinley?

Jag drömmer mycket konstigheter just nu, häromnatten drömde jag att vi var strandade ute på någon enslig gård. En hop med okända män höll till inomhus och utförde någon sorts sjukvård, medan vi kvinnor befann oss ute vid nån jordkällare. Vi skulle hämta potatis men för att komma åt potatisen behövde vi först ta hand om de kroppar som förvarades i jordkällaren. Skitläskigt. Dom skulle tvättas och snyggas till för att sen begravas.

Jag ser ett mönster i mina drömmar. På ett eller annat sätt är döden inblandat. Nej nu sätter jag drömstopp!


Panikens

Jag insåg idag att fyra månader av träningsuppehåll resulterar i följande: svårighet att komma ihåg vad som ska packas ner i träningsväskan, svårighet att komma ihåg hur man planerar ett bra träningspass, svårighet att hitta sin instruktionsbok, svårighet att strukturera sin egen träningshjärna.

Hur f-n gjorde man det här? Hjälp!

Spår numero tre!

Jag hade planerat att det skulle vara strålande sol och vackert väder idag. Det gick ju som det gick med den saken. När jag vaknade och såg regnet ställde jag in dagens spårträningsplaner... men när regnet bröt upp nu på eftermiddagen så skyndade jag mig att ringa mamma och be henne tina upp älgfoten. Här skulle spåras!

Spåret blev lite längre den här gången, och mycket blötare än tidigare, och ordentligt mycket knepigare. Mer ojämn terräng, träd och buskar som skulle rundas eller forceras samt stenar och skit som låg i vägen.
Till skillnad från de första två spåren vi gick så svängde dessutom spåret lite så hunden gick inte riktigt lika säkert den här gången, han tappade spåret en gång och fick slå en del innan han hittade rätt. Men rätt hittade han minsann.

Chapp - världens bästa spårhund. I mattes ögon i alla fall. :)

Ett extra plus var att vi hittade lite nya promenadvägar uppe i berget och runtikring. :)

Det brinner!

Idag har jag och mina kollegor lärt oss vad vi ska göra om det brinner. Jajjemän! Vi har funderat och tänkt efter och släckt anlagda bränder på räddningstjänstens övningsfält.

Till och med hunden har gått brandutbildning, han var inte så imponerad och ägnade sig åt en hel del tuggande på matte (vilken tur att han bara var med en halvtimme). Han har också åkt brandbil, mycket spännande. :)

Nu till dagens fråga: Vad gör alla människor i skogen klockan tolv på en torsdag? Det fullkomligt kryllade av små muppar, överallt! dom dök upp där man minst anade det och inte hade en chans att hinna kalla till sig hunden innan det var för sent. Så då tänkte jag att vi går upp på berget, där borde vi inte träffa nån. Men så fel jag hade. Mitt i skogen där det inte ens fanns någon stig kom det en man vandrandes. Om han då hade vart klädd som en bärplockare, men nej. Han traskade omkring i jeans och alldeles hundlös. Vad gjorde han där?

Jag har kommit fram till att han nog var en skummis. Han hade mustasch. Alla skummisar har mustasch! Förlåt för att jag drar alla skummisar över en kam. Men är man ändå redan en skummis kanske inte mina kammar har så stor betydelse. :)

Och därmed inte sagt att alla med mustasch är skummisar, bara många!

Vad har du i frysen?

Jag har en älgfot med tillhörande smalben! Jajjemän, du läste rätt! Och jajjemän, den är skitläskig! :)

Då kan man ju förstås komma att fundera över hur det kan komma sig att det har flyttat in en älgfot i min frys (eller rättare sagt i min mammas frysbox eftersom min egen frys är för liten och älgfoten stor...).

Idag var det viltspår som gällde på valpkursen, detta hade  jag verkligen sett fram emot eftersom jag funderat på att träna spår med lillvovven. Den första introduktionen gick lite sisådär, han nosade runt, runt och gick lite fel men hittade fram till älgklöven där massor av beröm väntade.
Men när det var dags för det riktiga spåret så såg man inte skymten av den där lilla osäkerheten. När han nosat ordentligen på påsläppet så bar det av i en otrolig fart. Det gick så fort så matte knappt hann med och nästan stod på näsan bland snåren som följd. Det var också enda gången han avvek det minsta från spåret och det var ju bara för att jag störde lite i linan när jag snubblade.

Chappen är nog en naturlig spårare och tro mig, han behöver använda skallen ordentligt så han lugnar ner sig litegrann.

Jag råkade i alla fall spendera lite pengar också, en spårsele och spårlina stod på inköpslistan och det kostar några hundralappar. Men vi fick ett läderkoppel på köpet för att vi handlade för mer än 300 kr. Så man kan också se det som att jag har sparat lite pengar där. Beroende på hur man räknar. :)

Det föll sig i alla fall så turligt att vi fick ta med oss klöven hem så nu är den nedfryst i mammas frysbox i väntan på första bästa lediga dag. Då ska jag och Chappen ut i skogen och gå spår! Jag ska bara komma över läskigheten med att bära omkring på en död älgfot :)

Jag ska sluta äta chips

Jag ska även sluta upp med godis och allt annat onyttigt. Eller i alla fall kädes det så igår kväll när jag kom hem, la mig på sängen och mådde illa efter kvällens intag av ovanstående varor. Blääää!

Men idag känns det som att jag kanske inte ska sluta, bara äta lite mindre. Hmm.

Idag blir det så hundkursande ute i skogen. Det ska bli väldigt spännande, dags för spårning! :) Jag har längtat och längtat efter detta, hoppas bara lillvovven tycker det är kul... :)

Nu blir det kräm och världsgodaste mackan till lunch. :)

Världens bästa hund!

Men först en liten lista jag snott från andra:

Fem saker i frysen
Kycklingfileér
Bär
Äpplen
Köttfärs
Isbitar


Fem saker i garderoben
Jeans
Myskläder
Underkläder
Sockar
Tröjor


Fem saker i bilen
Hund
Hundbur
Sand (se ovan...)
Vattenskål (se punkt ett och två)
Nödväska (startkablar och mössor och annat bra-att-ha-när-bilen-stannatgrejjs)

Fem saker i handväskan
Mobil
Jobbnycklar
Kalender
Plånbok
Lypsyl


Och nu till världens bästa hund. Igår, efter en helvetesdag på jobbet, var jag så säker på att hundkursandet skulle gå åt pipan för att matte var alldeles för trött och det brukar vovven inte vara sen att utnyttja. Men dra mig baklänges, han skötte sig hur bra som helst. HURRA! Jag var så glad, så glad och så stolt så jag trodde att jag skulle spricka. :) *mallig*
Nog hade vi några småbråk men dom kunde inte ens jämföras med vad vi haft andra gånger. Och de små vi hade igår gick över jättefort. Jag sov riktigt riktigt gott i natt! :)

Nu är det roligt på riktigt att ha hund. Men lite läskigt kan det också vara, vilket jag blev varse på vår promenad i skogen för en stund sedan. Jag var en duktig matte och övade inkallning i det fria när jag plötsligt upptäcker hur det skummar saliv ur munnen på lillvovven. Det var dessutom lite rödfärgat som om det var blodblandat saliv. Läskigt. Jag skyndade mig hem i alla fall men när vi kom hem var det bara borta. Jag kollade munnen lite extra och ser då att han tappat en av de sista tänderna, en huggtand. Förmodligast var det väl därför. Puh. Mattehjärtat tog ett extra skutt där.

Nu blir det snart hockeypremiär så lillvovven (som för övrigt verkar ha planer på att snart vara en storvovve) ska hälsa på hemma hos svärföräldrarna några timmar. Trött som han är så här dagen efter kurs är han ganska lättskött. :)

Middagstajm!


Vilken härlig dag, tralalala tralalala lalala, vilken härlig dag!

Idag är en typiskt bra dag. Jag tänker nu roa mig och förhoppningsvis er med att hissa följande:

VÄDRET Hösten visar sig från sin härligaste sida. Ren och fin luft och strålande sol!
SOVMORGON Fick dessutom lite tid att ligga och dra mig då hunden sött sussade vidare på sin filt.
OPRAH Ett helt program om SATC-filmen. Ljuvligt.
BJÖRKIS Äntligen har jag hittat den perfekta godispåsen för träning som jag letat efter så länge. Hurra!
JÄRNTABLETTER Vad ska man säga? Järntabletter är grejen för en go å gla´ jag.
HUNDEN Ett helt träningspass och en hel promenad utan bråk! Nu har jag en motiverande målbild att arbeta efter. :)

Det är inte alltid de stora sakerna som gör en dag till en underbar dag. Ibland räcker det med de små. :)

Kurs i ledarskap

Mattes ledarskap är vad som tränas två gånger i veckan ute i Långviken på valpkursen. Utimellanåt så lär sig Chapp att gå fot och göra fina saker och sitta och vänta snällt och att inte bry sig om och störas av vad som händer runtomkring, men mest av allt är det jag som tränar mitt ledarskap.

Och det är minsann inte lätt kan jag lova. Ibland önskar jag nästan att jag var man, dom verkar som ha så naturligt mycket lättare för det där. Orättvist. Jaja. Det var ju ingen som sa att det var lätt att ha hund. :)

Det sköna är ju att jag ser att det ger resultat. Visst har vi både dalar och toppar men det går framåt i alla fall. Så jag håller hoppet högt och sträcker på mig. Det ska nog bli ordning på mig med, Chapp oroar jag mig inte det minsta för. :)

Idag har vi mestadels legat på golvet och morrat. Hihi. Jag är skitkass på det. Det var verkligen inte någon naturlig talang som jag besatt. Men jag övar och jag lär när jag ser responsen hos hunden. Ont i halsen får jag också...

Just nu ligger hunden förnöjt och tuggar på sin Kong som jag pulat in köttbullar i. Jag njuter av stunden för mig själv och ska nog passa på att läsa lite medan han roar sig själv. :)


Vilken morgon

När käre sambon for till jobbet imorse hade jag lite svårt att somna om så jag låg och snurrade ett bra tag. När jag till sist somnat om så väcks jag och lillvovven av världens smäll utanför vårt sovrumsfönster. Sen hör vi skrap skrap skrap... Det är alltså en målarjävel (förlåt, jag blir grinig då jag väcks av att nån smäller upp en stege i min sovrumsvägg) som tycker att halv åtta är en bra tid för att skrapa bort gammal färg runt fönster. Varken jag eller  hunden höll med.

Och när vi just somnat om igen, hunden tryckandes under sängen, så var det naturligtvis dags att stiga upp. Den käre sambon ringde och hade fått tag på alltele och vi skulle prova dra i några sladdar för att få telefonen att funka igen. Hunden vaknade naturligtvis och skällde och levde jävel under tiden för att sen bråka när jag till slut kom mig ut med honom för morgonrastningen. Suck. Behöver jag säga att sladdragandet inte gav något resultat? Nu ska tydligen en tekniker kontakta oss. Om typ 200 år eller nåt.

Jaja, nu är jag och hunden vänner igen och han sover gott i solljuset som skiner in genom vardagsrumsfönstret. När han vaknar ska vi bege oss ut i skogen för att träna lite på allt vi lärde oss på kursen igår. :)

Jag avslutar med ett litet citat:
Det är inte hat som dödar människor, det är likgiltigheten. (Elie Wiesel)


Fantastiska valpkurs!

Igår var det äntligen dags. Jag värmde upp med storbråk mellan hund och matte, bara för att komma i stämning. :) Väl där kämpade vi tappert (tack o lov var det inte bara vi som fick känpa) och man såg sakta men säkert en förbättring. Hräligast var att jag fick veta att lillvovvens beteende var helt normalt och att jag inte skulle oroa mig. Dessutom fick jag lite verktyg för att hantera det och en liten boost självförtroende.

Kvällens mest intressanta var hur väl kursledaren läste, inte bara hunden utan även mig.

Ett nytt halsband inhandlades också och vilken skillnad det blev. Det är som att vara ute med en halt annan hund. Man tackar. :)

Nu blir det snart lite jobb och om jag har tur och Johan är hemma när jag slutar ikväll så kanske man får tigga till sig lite massage. Jag har nämligen träningsvärk efter kursen.... det hade man aldrig trott.

Någon som har en bakdörr till övers?

Jag läser en klok bok just nu som jag tro jag berättat om tidigare, "Eat Pray Love" heter den i alla fall. Den ger mig lite perspektiv och hjälper mig att sätta ord på en del saker jag känner just nu.

Har ni nånsin känt att ni gör något enbart för andras skull och inte längre för er egen skull? Som att ni fortsätter lägga energi på någonting bara för att ni en dag kanske kommer att vilja det igen och inte vill att det ska vara borta då? Så känns det. Och boken beskriver det så fantastiskt som att man önskar att man kunde slippa ut genom en bakdörr utan att det märktes. Utan att det fick några konsekvenser för någon annan. Att man liksom bara kunde slinka undan och allt skulle fortsätta rulla på som förut i alla fall. Bara utan mig.

Är det någon som har en bakdörr att låna ut?

Prövning

Idag har lillvovven varit hemma själv, hela dagen. Usch, det var förmodligen jobbigare för mig än för Chapp. Det är en himla tur att Johan har ett riktigt jobb med riktig lunchrast så att han kan åka hem och roa hunden i nästan en timme mitt på dagen.

När jag kom hem från jobbet så blev det en lång promenad uppför berget, och gissa vilka vi träffade? Jo, en liten ekorrefamilj. Man kan verkligen stå och titta på dem hur länge som helst. Till och med Chapp blev less på att titta på ekorrarna som kutade upp och nedför tallen innan jag hade tröttnat. :)

Detta var nog egentligen ett sånt där oengagerat blogginlägg som jag mest skrev för att jag bestämt mig för att berätta om ekorrarna. Men egentligen vore det rätta att inte publicera det alls. Utimellanåt gör man inte nödvändigtvis det som är rätt. :)

Tydligast...

... är jag såhär:

Kickis personlighetstyp:

Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.


Karriärer som skulle kunna passa Kicki:

Inredningsdesigners, designers, sjuksköterskor, administratörer, operativa chefer, sekreterare, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, juristassistenter, präster, kontorsansvariga, affärsinnehavare, ekonomibiträden, hemmafruar/hemmamän, trädgårdsmästare, kuratorer, familjerådgivare, hälsovårdspersonal, bibliotekarier, medicintekniker.

Enligt det här testet i alla fall: http://se.41q.com/

Där ser man...trädgårdsmästare? Det hade jag verkligen aldrig kunnat ana. :)

Nu blir det off to cykelaffären. Hade jag lite mer pengar än jag har så skulle jag lätt köpa cykel där ofta bara för att dom är så himla trevliga och kunniga och bra på alla försäljningssätt och vis. Cykel och mopedhandlaren is the place to go! Tydligen har dom bytt namn men det skiter jag i för jag kan ändå inte komma ihåg det...


Har ni tänkt på en sak?

På IKEA ser man aldrig några säkerhetsvakter! Jag har inte träffat en enda en så vitt jag vet. Antingen betyder det att de har så många kameror som man inte ser så att de ser allt i alla fall, eller så är det en av anledningarna till att möblerna är billiga. Dels för att spara på pengarna och därmed på prislappen och dels för att saker och ting inte ska bli lika stöldbegärligt. Jag tror jag har klurat ut detta. :)

Här kommer en lista jag snott från Sandra.

1. Var är din mobiltelefon? Borta... 
2. Var är din (o-)äkta hälft? Skogen
3. Ditt hår? Svans
4. Din mamma? Bäst
5. Din pappa? Frånvarande
6. Det bästa du vet? Mys
7. Din dröm inatt? Bortglömd
8. Din dröm/ditt mål? Framgång
9. Rummet du är i? Vardagsrummet
10. Din hobby? Pyssel
11. Din skräck? Panik
12. Var vill du vara om 6 år? I mitt alldeles egna hus
13. Var var du igår kväll? Skogen
14. Vad du inte är? Långsint
15. En sak du önskar dig? Pysselrum
16. Var du växte upp? Kåge
19. Det sista du gjorde? Räkningsbetalande
20. Dina kläder? Jeans&Huvtröja
21. Din TV?
22. Ditt/dina husdjur? Lillvovve 
23. Din dator? Bärbar och snabb
24. Ditt humör? Skiftande
25. Saknar någon? För många
26. Din bil? RacerSaab
27. Något du inte har på dig? Skor
28. Favoritaffär? Scrapaddicted.se
29. Din sommar? Sorglig
30. Älskar någon? Många
31. Favoritfärg? Lila
32. När skrattade du senast?  Nyss
33. När grät du senast? Häromdan...

Oväntat möte

Idag var det hustittardags igen, denna gång i Kåge...närmare bestämt på Ön. Huset var väl lite gulligt men inte mycket mer än så. Det var litet, slitet, omodernt, trångt och takhöjden var inte av Johanmått. Till och med trappen till övreplan var för smal för Johan, där den svängde kunde han knappt gå med full axelbredd... hihi.

Men till det oväntade mötet, när vi klev ut ur bilen utanför det ovan nämnda huset så vem står då där om inte ToffelJohan? Som förövrigt inte längre är ToffelJohan utan snarare BarfotaJohan. Det är tydligen en egenskap han förvärvat i Nya Zeeland.
Hans pappa tittade tydligen på huset och Johan hängde mest på. Det var kul att träffa honom i alla fall och glädjande nog verkar det som att han tänker hjälpa till lite på mattan under hösten. Hurra!

Nu ska jag mysa med sambon i soffan och sen ska vi sova lite tidigare än normalt. Vem vet, kanske kommer man isäng före kl. 23??? :)

Väderprognos

På norrans framsida imorse skulle det bli lika delar sol och moln. Hmm. Vart håller solen hus? På min baksida är den då inte i alla fall. Där är det regn och massor av moln... Det sa väderprognosen ingenting om.

För övrigt består mitt liv just nu av hundvaktsbekymmer. Ingen sa att det skulle vara lätt att ha hund och jobba samtidigt. Just nu önskar jag mig en massa miljoner så kan jag bli hemmafru och ägna mig åt hunduppfostran, alternativt en fantastisk dagmatte eller daghusse som skulle uppskatta lite sällskap och motion utimellanåt. Nån som känner någon? Eller kanske nån har nån överbliven miljon eller tvåp att skänka bort? :)

På dagens schema står det att jag ska ringa till facket samt skicka brev till alla barn. I övrigt så vore det ett plus om jag hann med lite städning men jag skulle tro, baserat på dagens humör, att detta inte blir av. Disken och den rena tvätten får förmodligen också vara. Kanske tar jag lite födelsedagspengar och åker till pysselaffären istället. Det borde kunna muntra upp mig lite! :)

På TV just nu argumenterar tre engagerade arkeologer över huruvuda det de har hittat är rektangulärt eller ovalt. Herregud. Jag trodde att såna var högutbildade, vilket torde innebära att de skulle veta skillnaden mellan rektangulärt och ovalt. Jaja.
Det är verkligen en samling exentriker (stavas det så?) som är med i den här arkeologserien på kanal nio. Mycket intressant skara människor. Och sen mitt i alltihop dyker det upp någon som är nästintill samlad och verklighetsförankrad...hur hamnade dom där?

Jaja. Vidare med dagen!


Bollbetraktelser

Idag gör vi som Ceasar. Eller vi kastar i alla fall boll som Ceaser, med en slunga. Bollen flyger låååååångt! Nästan lite för långt för lillvovven Man får passa sig så man inte slungar iväg för mycket för då hinner han glömma bort vad det var han jagade efter innan han är framme.

Idag var så OS till slut över och jag kan konstatera att jag missat precis alltihop. Eller missat och missat. Snarare inte brytt mig om att se. Jag tror att det var någon slags tyst protest mot Kinas hantering av de mänskliga rättigheterna. Jag ser istället fram emot OS i min favoritstad, London. Det blir grejjer det!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0