Denna dagen handlar enbart om...
...jobb! Började jobba klockan fem imorsen. Jobbade så till halv tre, handlade lite vaknauppgodis på COOP och sen åkte jag hem i vårt raceråk med nypåsatta (förlåt, syftningsfel) vinterdäck. Väl hemma hade jag en kort dejt med min huvudkudde. En alldeles för kort dejt. Men nu så är jag på benen igen, har ätit ganska många tuggor av mitt vaknauppgodis, för övrigt marabou mintkrokant för den som är intresserad, och nu ska jag jobbpiffa mig igen. 230 hungriga gäster väntar. 12 servitriser vara hälften nästan helt oerfarna. Det kan komma att bli en intressant kväll. En intressant och lång kväll. :) Men eftersom vi är bäst så kommer det att gå jättebra i alla fall! :)
Har förresten spanat in lite Dawsons Creek på televisionen. Nostalgi. Det tar en tillbaka till högstadiet igen.... Nästa gång jag är riktigt riktigt sjuk ska jag nog plöja igenom hela den serien på DVD.
Ha en trevlig kväll alla ni lediga! Resten av oss gör så gott vi kan! :)
Har förresten spanat in lite Dawsons Creek på televisionen. Nostalgi. Det tar en tillbaka till högstadiet igen.... Nästa gång jag är riktigt riktigt sjuk ska jag nog plöja igenom hela den serien på DVD.
Ha en trevlig kväll alla ni lediga! Resten av oss gör så gott vi kan! :)
Tjohooo...
...jag har gett hobbyaffären 200 kronor idag! Men jag fick ju väldigt många fina saker i gengäld. :) Det ska blir riktigt fina julkort av alltihopa :) Förhoppningsvis typ 11 stycken, för så många fler behöver jag innan jag har gjort julkort till alla som ska få. :)
Sedan har vi också hämtat våran bil, och du kan aldrig gissa vad han som hade lackat den hade gjort!!!!! (Jo, Sandra kan för jag har redan berättat det för henne, i mycket irriterat tonläge över telefon). Han (lackaren) och Johan hade kommit överens om att Johan skulle komma och hämta bilen under sin lunch, nån gång mellan kl 11.00 och 12.00. Då skulle man ju kunna få för sig att han lackaren skulle vara där då. Vi letade och letade och ringde och ringde. Men vi varken hittade någon eller fick tag på någon över telefon. Till slut fick Johan tag i ett mobilnummer där han mot förmodan faktiskt svarade den där killen. Och vad säger han? Jo, nycklarna sitter i bilen. I BILEN! I DEN OLÅSTA BILEN! SOM STÅR ALLDELES ENSAM MITT PÅ GARAGEUPPFARTEN UTANFÖR ETT HUS DÄR INGEN ÄR HEMMA!
Vilken jävla bilförsäkring gäller om den bilen blir stulen? Ja inte då våran! Visst är det då gudförbannat. Hur kan man göra nåt sånt? Man kan ju inte bara lämna en bil olåst och obevakad och hoppas att ingen stjäl den. Det vore då en sak om det vore ens egen jävla bil, men inte någon annans! En sån bil som man inte äger själv, vars nyckel har överlämnats i förtroende för att ett jobb ska göras på nyckelns bil. Ett jobb som kostar en väldig massa kronor för bilens och nyckelns ägare.
Ja, skulle jag en dag få för mig att byta karriär och bli biltjuv. Då är den där lackfirman det första stället jag skulle gå till. Tänk, man kanske hittar en OLÅST BIL!!!! Ahhhh, jag blir så frustrerad över människors dumhet.
Men det är klart, man kan ju se det som ett spännande lotteri. Du kanske får tillbaka bilen. OM DEN INTE ÄR STULEN FÖRSTÅSS!
Men bilen blev fin. Det är ju i alla fall en klen tröst i sammanhanget. Och vi vann ju dessutom lotteriet.
Sedan har vi också hämtat våran bil, och du kan aldrig gissa vad han som hade lackat den hade gjort!!!!! (Jo, Sandra kan för jag har redan berättat det för henne, i mycket irriterat tonläge över telefon). Han (lackaren) och Johan hade kommit överens om att Johan skulle komma och hämta bilen under sin lunch, nån gång mellan kl 11.00 och 12.00. Då skulle man ju kunna få för sig att han lackaren skulle vara där då. Vi letade och letade och ringde och ringde. Men vi varken hittade någon eller fick tag på någon över telefon. Till slut fick Johan tag i ett mobilnummer där han mot förmodan faktiskt svarade den där killen. Och vad säger han? Jo, nycklarna sitter i bilen. I BILEN! I DEN OLÅSTA BILEN! SOM STÅR ALLDELES ENSAM MITT PÅ GARAGEUPPFARTEN UTANFÖR ETT HUS DÄR INGEN ÄR HEMMA!
Vilken jävla bilförsäkring gäller om den bilen blir stulen? Ja inte då våran! Visst är det då gudförbannat. Hur kan man göra nåt sånt? Man kan ju inte bara lämna en bil olåst och obevakad och hoppas att ingen stjäl den. Det vore då en sak om det vore ens egen jävla bil, men inte någon annans! En sån bil som man inte äger själv, vars nyckel har överlämnats i förtroende för att ett jobb ska göras på nyckelns bil. Ett jobb som kostar en väldig massa kronor för bilens och nyckelns ägare.
Ja, skulle jag en dag få för mig att byta karriär och bli biltjuv. Då är den där lackfirman det första stället jag skulle gå till. Tänk, man kanske hittar en OLÅST BIL!!!! Ahhhh, jag blir så frustrerad över människors dumhet.
Men det är klart, man kan ju se det som ett spännande lotteri. Du kanske får tillbaka bilen. OM DEN INTE ÄR STULEN FÖRSTÅSS!
Men bilen blev fin. Det är ju i alla fall en klen tröst i sammanhanget. Och vi vann ju dessutom lotteriet.
Värsta aktiva dagen...
...det är vad denna dagen har varit. Fast inte inom "Oh vad roligt jag ska ha på min lediga-dag"sättet utan på det där nödvändiga men inte så kuliga sättet.
Som jag skrev tidigare hade jag en att-göralista som skulle avverkas. Jag lyckades beta av SMS:andet, städandet, diskandet, handslagandet, tvättvikandet och på en liten stund även tvättandet av arbetskläderna 8ska hälsa på mammas tvättmaskin på andra sidan grönområdet).
DESSUTOM lyckades jag hinna med en del kassörsjobb och så har jag skalat, kärnat ur, styckefryst och packeterat en hel massa äpplen som jag vid väl valda tillfällen i vinter ska göra äppelpaj på. Jag har också städat i frysen och märkt all köttfärsen som ligger där och fryser, så att vi ska veta hur länge den har legat där och hur mycket det är i varje påse. Hejja mig!
missade däremot på den där punkten om att jag skulle röra på mig. Hmm. Jag kanske får räkna promenaden till mamma? Det tar väl en sådär fem minuter. Max. :) Tror förresten att jag tar cykeln, det är jättemörkt där ute på grönområdet. Då tar det nog under 3 minuter. Det kallar jag motion det! :)
Imorgon är att-göralistan tom. Jag är öppen för förslag och öppen för påhälsning! Då kan ni dessutom få titta på vår "nya" bil. Dvs. våran omlackerade bil som kommer hem imorgon! Oj vad vi har saknat den! Det är ju helt sjukt hur handikappad man är utan sin bil, det känns som om man inte tar sig någonstans alls. Som tur är så har jag världens bästa svärföräldrar som lånar ut sin SAAB och låter den bo i vårt garage :)
Som jag skrev tidigare hade jag en att-göralista som skulle avverkas. Jag lyckades beta av SMS:andet, städandet, diskandet, handslagandet, tvättvikandet och på en liten stund även tvättandet av arbetskläderna 8ska hälsa på mammas tvättmaskin på andra sidan grönområdet).
DESSUTOM lyckades jag hinna med en del kassörsjobb och så har jag skalat, kärnat ur, styckefryst och packeterat en hel massa äpplen som jag vid väl valda tillfällen i vinter ska göra äppelpaj på. Jag har också städat i frysen och märkt all köttfärsen som ligger där och fryser, så att vi ska veta hur länge den har legat där och hur mycket det är i varje påse. Hejja mig!
missade däremot på den där punkten om att jag skulle röra på mig. Hmm. Jag kanske får räkna promenaden till mamma? Det tar väl en sådär fem minuter. Max. :) Tror förresten att jag tar cykeln, det är jättemörkt där ute på grönområdet. Då tar det nog under 3 minuter. Det kallar jag motion det! :)
Imorgon är att-göralistan tom. Jag är öppen för förslag och öppen för påhälsning! Då kan ni dessutom få titta på vår "nya" bil. Dvs. våran omlackerade bil som kommer hem imorgon! Oj vad vi har saknat den! Det är ju helt sjukt hur handikappad man är utan sin bil, det känns som om man inte tar sig någonstans alls. Som tur är så har jag världens bästa svärföräldrar som lånar ut sin SAAB och låter den bo i vårt garage :)
Äntligen...
...så börjar smärtan i benen att ge med sig. Jag vaknade i morse, rörde lite på benen och tänkte: Hmmmm, det kanske är bättre idag? (tänkte samma sak igår morse, hade då fel) Kravlade mig ur sängen och till min stora lycka så hade jag rätt. :) Härliga tider! :)
Och dagen blir än så länge bara bättre och bättre, almanackan som jag skrev om igår kommer snart att finnas med snodd! :) Härligaste tider! :) Den perfekta almanackan är född!
Idag inspekteras mitt jobb. Det kommer någon petig snubbe ifrån SHR som bestämmer hur många stjärnor vi får behålla alternativt ge tillbaka. Vi hoppas på att vi får behålla minst alla. :) För som vi har städat och fixat de senaste dagarna så förtjänar vi det eftersom vi faktiskt är bäst! :)
Idag ska jag avverka en att-göra-lista som ser ut som följer: SMS:a förälder om pris på gi, städa, diska, skriva en tråkig rapport om ett handslag-projekt som vi inte har genomfört ännu, tvätta arbetskläder, vika en massa tvätt och lägga in den i garderoberna samt röra på mig. Wish me lycka till! :)
Och dagen blir än så länge bara bättre och bättre, almanackan som jag skrev om igår kommer snart att finnas med snodd! :) Härligaste tider! :) Den perfekta almanackan är född!
Idag inspekteras mitt jobb. Det kommer någon petig snubbe ifrån SHR som bestämmer hur många stjärnor vi får behålla alternativt ge tillbaka. Vi hoppas på att vi får behålla minst alla. :) För som vi har städat och fixat de senaste dagarna så förtjänar vi det eftersom vi faktiskt är bäst! :)
Idag ska jag avverka en att-göra-lista som ser ut som följer: SMS:a förälder om pris på gi, städa, diska, skriva en tråkig rapport om ett handslag-projekt som vi inte har genomfört ännu, tvätta arbetskläder, vika en massa tvätt och lägga in den i garderoberna samt röra på mig. Wish me lycka till! :)
www.personligalmanacka.se
SANDRA DU MÅSTE KOLLA! Det enda som saknas är en snodd, men jag skickade ett mail och lovade att köpa om dom tillförde en snodd. Jag kanske köper i alla fall. Får väl fixa en egen snodd. En lila såklart! :)
Är för dagen otroligt trött. Jag började med att vara på tokbra humör tidigt tidigt imorse (efter diverse omkringirrningar i lägenheten vid fyrasnåret i morse, allt jag letade hade gömt sig). Men i takt med att dagen led och jag fick ondare och ondare i benen så sjönk humöret grad för grad. Det är inte så lätt att vara glad och ha ont samtidigt! :(
Nu hoppas jag på snabb återhämtning av benen då jag idag lovat att jobba ett dubbelt skift på fredag. Börjar fem på morgonen och jobbar till två, sen far jag hem och vilar några timmar och sen blir det jobb till sena natten nån gång. Det är bäst för benen att dom skärper sig till dess! :)
Nu ska jag tydligen (har Johan informerat mig om) slå in en födelsedagspresent till Johans systers pojkvän som visst fyller år idag. Är lite för trött för att komma ihåg det själv. Vilken tur att jag har Johan så att någon påminner mig om viktiga saker jag måste komma ihåg även när jag är frukosttrött.! :)
Ånej, jag kom just ihåg hur många trapor det är upp till Johans syster och hennes pojkväns lägenhet, FÖR MÅNGA! Johan får bära mig på ryggen....
Är för dagen otroligt trött. Jag började med att vara på tokbra humör tidigt tidigt imorse (efter diverse omkringirrningar i lägenheten vid fyrasnåret i morse, allt jag letade hade gömt sig). Men i takt med att dagen led och jag fick ondare och ondare i benen så sjönk humöret grad för grad. Det är inte så lätt att vara glad och ha ont samtidigt! :(
Nu hoppas jag på snabb återhämtning av benen då jag idag lovat att jobba ett dubbelt skift på fredag. Börjar fem på morgonen och jobbar till två, sen far jag hem och vilar några timmar och sen blir det jobb till sena natten nån gång. Det är bäst för benen att dom skärper sig till dess! :)
Nu ska jag tydligen (har Johan informerat mig om) slå in en födelsedagspresent till Johans systers pojkvän som visst fyller år idag. Är lite för trött för att komma ihåg det själv. Vilken tur att jag har Johan så att någon påminner mig om viktiga saker jag måste komma ihåg även när jag är frukosttrött.! :)
Ånej, jag kom just ihåg hur många trapor det är upp till Johans syster och hennes pojkväns lägenhet, FÖR MÅNGA! Johan får bära mig på ryggen....
Oj vilken aktivitet det blev...
....när man skrev om pappornas rätt i graviditeten! Mårten; där har du ju ditt namn till pappaupproret! :)
Jag var nog lite inne på Sandras linje. Att det kunde skrivas och pratas lite mer om sånt där som papporna vill läsa om och veta mer om. Såna grejjer. Dom coolaste grejerna. Dom häftigaste nya bäbisprylarna (och inte nya sparkdräkten eller bitleksaken, utan de tekniska undren som alldeles säkert uppfinns till höger och vänster) och allt sånt. Kan inte gravidtidningarna skriva om både och? Både foglossningar (som förövrigt är ett sådant ord som absolut måste upp på min lista över ord som låter fult, den listan ska jag skriva ner en dag) och häftigheter. Lite blandat.
Sen är det nog absolut olika beroende på vad man har för en typ av barnmorska. Precis som det är olika med vad man har för typ av arbetsförmedlare (ja jag vet, de flesta är skit, men kanske inte alla), chef (kommentar överflödig), kollega, sambo och allt annat som kan tänkas spela roll i livet! :)
För att helt byta samtalsämne så måste jag få berätta. Jag har idag drabbats av den grymmaste av grymma träningsvärkar. Hohojaja. Det är faktiskt det värsta av alla kategorier träningsvärk jag någonsin haft. Och jag tror att detta sägs utan överdrift. Jag kan inte gå, jag kan inte stå, jag kan inte sitta, jag kan inte gå uppför trappor, jag kan inte gå nedför trappor och det allra mesta annat jag kan tänkas få för mig att göra går inte heller. Inte utan att det gör rent....massor.....av ont. Jag förutspådde ju tidigare att lördagens träning skulle sätta sina spår. Men detta hade jag aldrig kunnat gissa.
Det känns inte ens som träningsvärk brukar kännas. Det känns nästan som om jag har mjölksyra i benen. Hela tiden. Värst är det när jag står på hårda golv. Outhärdligt. Hua. Hur ska kvällens träning gå? Borde jag egentligen ens träna? Detta kanske är min kropp som skriker åt mig att vila lite till? Hur ska man kunna veta det om kroppen inte talar klarspråk? Någon som upplevt samma sak? Har faktiskt aldrig varit med om dess like, och då har jag ä¨ndå under perioder av mitt liv tränat ganska hårt ganska länge.
Jag var nog lite inne på Sandras linje. Att det kunde skrivas och pratas lite mer om sånt där som papporna vill läsa om och veta mer om. Såna grejjer. Dom coolaste grejerna. Dom häftigaste nya bäbisprylarna (och inte nya sparkdräkten eller bitleksaken, utan de tekniska undren som alldeles säkert uppfinns till höger och vänster) och allt sånt. Kan inte gravidtidningarna skriva om både och? Både foglossningar (som förövrigt är ett sådant ord som absolut måste upp på min lista över ord som låter fult, den listan ska jag skriva ner en dag) och häftigheter. Lite blandat.
Sen är det nog absolut olika beroende på vad man har för en typ av barnmorska. Precis som det är olika med vad man har för typ av arbetsförmedlare (ja jag vet, de flesta är skit, men kanske inte alla), chef (kommentar överflödig), kollega, sambo och allt annat som kan tänkas spela roll i livet! :)
För att helt byta samtalsämne så måste jag få berätta. Jag har idag drabbats av den grymmaste av grymma träningsvärkar. Hohojaja. Det är faktiskt det värsta av alla kategorier träningsvärk jag någonsin haft. Och jag tror att detta sägs utan överdrift. Jag kan inte gå, jag kan inte stå, jag kan inte sitta, jag kan inte gå uppför trappor, jag kan inte gå nedför trappor och det allra mesta annat jag kan tänkas få för mig att göra går inte heller. Inte utan att det gör rent....massor.....av ont. Jag förutspådde ju tidigare att lördagens träning skulle sätta sina spår. Men detta hade jag aldrig kunnat gissa.
Det känns inte ens som träningsvärk brukar kännas. Det känns nästan som om jag har mjölksyra i benen. Hela tiden. Värst är det när jag står på hårda golv. Outhärdligt. Hua. Hur ska kvällens träning gå? Borde jag egentligen ens träna? Detta kanske är min kropp som skriker åt mig att vila lite till? Hur ska man kunna veta det om kroppen inte talar klarspråk? Någon som upplevt samma sak? Har faktiskt aldrig varit med om dess like, och då har jag ä¨ndå under perioder av mitt liv tränat ganska hårt ganska länge.
I torsdags så jobbade jag hårt...
...från tidiga morgon till mycket sena kväll. Jag sov gott sen! :) Började med att jobba på mitt riktiga jobb. For sedan direkt och tvättade bilen (alldeles ensam). Det tog sin tid och det var lite jobbigt med fint blev det och nöjd och glad bilade jag mig sedan vidare till Laitis där Johan nyss slutat jobba och var redo att ta bort dekalerna på bilen. Johan värmde med "hårblåsen" (berätta inte för honom att jag kallar det för det) och pillade bort dekalerna och jag gnuggade som besatt med världens bästa rengöringsmedel för att få bort limresterna. :)
Hade sedan helt historiskt ont i höger arm, hela natten!
Sen bar det av raka spåret till världens mest effektiva styrelsemöte! Gud va bra vi va! Och sen, klockan typ 21.00. Då hann vi äntligen äta middag. Det var förmodligen den godaste skräpmat jag någonsin ätit :) mums. Hejja MAX!
Puh. Tack och lov var min "arbetsdag" slut där. Johans fortsatte ute i minusgraderna tillsammans med hans pappa. Spoilern samt stänkskärmarna bak på bilen skulle monteras lös för att det skulle bli lättare för den där lackkillen som just nu förhoppningsvis gör våran bil till världens finaste. Men tydligen så var spoilern inte riktigt på humör att lossna. Så efter två timmar gav dom upp. Imponerande att dom var så envisa ändå! :)
Under tiden hade jag läst ungefär varenda postorderkatalog som Johans föräldrar har och hittat massor av saker som jag vill beställa. Jag måste rannsaka min oktoberlön och se om det finns råd för detta.
Måste också få berätta om det helt fantastiskt roliga träningen som jag var på idag. Svart/brunbältesträning med shihan Hasse B stod på schemat och vilket träning det blev. Har lyft omkring på två MYCKET stadiga karlar hela dagen. Det kommer att kännas ordentligt i kroppen imorrn. Jagär helt mör i hela jag. Men massor av saker har jag lärt mig. Hejja Hasse och Hejja mig som orkade! Puh (sa jag efter vartenda kast, efter vissa var jag tvungen att säga det flera gånger. Hara goshi gick bra(!). O goshi gick bra, Osoto otoshi gick bra och Sukui nage gick helt ok. Te guruma och Tai Otoshi däremot, PUH! PUH! PUH!
Nu väntar förmodligen en mys och kanske pysselkväll på okänd ort och i okänt hus. Något att se fram emot! :)
Såg ni snön idag förresten? Om ni inte blundade i tio hela minuter så borde ni ha gjort det. Ljuvligt. Snart är det vinter och jul. Nödvändigtvis inte samtidigt men i alla fall. :)
Bus...
...gjorde jag och Sandra idag. Istället för att göra det där tråkiga och jobbiga som vi inte ville göra (läs: prata med Nordvestor) så busade vi och slöade hemma hos Sandra istället. Men litegrann nytta gjorde vi, vi städade faktiskt Sandra och Mårtens kök. Duktig! Men vi hade faktiskt trots allt väldigt bra anledningar till att inte prata med Nordvestor just idag, förutom att et är tråkigt förståss. Som om inte det räcker? :)
Vi har också under kvällens gång konstaterats att blivande pappor är en bortglömd sort. Varför finns det inga gravid-tidningar för män? Eller kanske blivande-pappa-tidningar vore ett bättre yttryck? Eller varför riktar sig inte gravidtidningar till såväl mammor som pappor? Och varför ska det bara pratas om hur det förändras för mamman när allt förändras lika mycket för pappan? Det där har jag som aldrig tänkt på förut.
Nej Mårten, som den blivande pappa du är så tycker jag att du ska ta tag i det där! Försvara pappans rätt i samhället! :) Starta stödgrupp för blivande pappor, starta ett uppror mot barnmorskorna som inte funderar över hur det kan tänkas kännas för papporna. Hihi :) Er färg tycker jag ska vara bäbisblå. Vem vet, om några år kanske ni sitter i riksdagen... :) Heja papporna! :)
Vi har också under kvällens gång konstaterats att blivande pappor är en bortglömd sort. Varför finns det inga gravid-tidningar för män? Eller kanske blivande-pappa-tidningar vore ett bättre yttryck? Eller varför riktar sig inte gravidtidningar till såväl mammor som pappor? Och varför ska det bara pratas om hur det förändras för mamman när allt förändras lika mycket för pappan? Det där har jag som aldrig tänkt på förut.
Nej Mårten, som den blivande pappa du är så tycker jag att du ska ta tag i det där! Försvara pappans rätt i samhället! :) Starta stödgrupp för blivande pappor, starta ett uppror mot barnmorskorna som inte funderar över hur det kan tänkas kännas för papporna. Hihi :) Er färg tycker jag ska vara bäbisblå. Vem vet, om några år kanske ni sitter i riksdagen... :) Heja papporna! :)
Så var det då denna bloggs tur...
...att fylla ett år gammal. Hejja den! Den har varit med om mycket på kort tid kan man säga. :) Därför känner den sig ett år gammal och inte ett år ung som det borde vara.
På dagens agenda står dusch, lite städning och sen jobb till sena natten. Men imorrn då är det ledighet och jag och Sandra ska roa oss med att prata med Nordvestor. Jihooo! Eller nåt.... Men någon måste väl göra det. :o /
Som sagt, hurra hurra hurra! :) Grattis på bloggens födelseda´!
På dagens agenda står dusch, lite städning och sen jobb till sena natten. Men imorrn då är det ledighet och jag och Sandra ska roa oss med att prata med Nordvestor. Jihooo! Eller nåt.... Men någon måste väl göra det. :o /
Som sagt, hurra hurra hurra! :) Grattis på bloggens födelseda´!
Faster är inte så smidig som hon brukade vara...
...och detta fick brorsdöttrarna, mor min samt världens bästa sambo erfara under dagens övningar i skogslekparken på Anderstorp. Puh, varför gav jag mig upp i dom där klätterställningarna? Varför skulle jag prompt följa Ebba upp genom näten? Usch, kommer jag att få träningsvärk imorrn?
Men det var roligt! :) Förmodligen hade de som tittade på minst lika roligt.... tur att man kan glädja andra i alla fall!
Ebba, Moa och mamma har också vart och hälsat på mig på jobbet ikväll. Moa sov i vagnen, Ebba och jag åt glass och mamma drack kaffe. Ebba var dessutom mäkta imponerad över hur stort allting var (diskmaskinen, spisen, stekbordet, köket...), alla datorerna och att poolen var 99,9 grader varm. Massagstolarna tyckte hon också var spännande. Där ska jag förresten slappa lite innan jag går hem efter jobbet! Jag längtar! Johan har lovat att ringa mig vid halv ett om han inte har hört av mig - för att kolla så att jag inte har somnat i massagefåtöljen! :) Risken finns, har jag hört.
nej nu ska jag nog gå och se om jag kan hitta på något mer att göra, det är minsann inte så lätt att hålla sig sysselsatt 9 timmar i sträck när det är helt dött på jobbet. Suck. Men snart är de 9 timmarna slut, bara drygt 1,5 kvar nu....... Och med bloggandet har jag fördrivit i alla fall 10 minuter. Hejja mig! :)
Men det var roligt! :) Förmodligen hade de som tittade på minst lika roligt.... tur att man kan glädja andra i alla fall!
Ebba, Moa och mamma har också vart och hälsat på mig på jobbet ikväll. Moa sov i vagnen, Ebba och jag åt glass och mamma drack kaffe. Ebba var dessutom mäkta imponerad över hur stort allting var (diskmaskinen, spisen, stekbordet, köket...), alla datorerna och att poolen var 99,9 grader varm. Massagstolarna tyckte hon också var spännande. Där ska jag förresten slappa lite innan jag går hem efter jobbet! Jag längtar! Johan har lovat att ringa mig vid halv ett om han inte har hört av mig - för att kolla så att jag inte har somnat i massagefåtöljen! :) Risken finns, har jag hört.
nej nu ska jag nog gå och se om jag kan hitta på något mer att göra, det är minsann inte så lätt att hålla sig sysselsatt 9 timmar i sträck när det är helt dött på jobbet. Suck. Men snart är de 9 timmarna slut, bara drygt 1,5 kvar nu....... Och med bloggandet har jag fördrivit i alla fall 10 minuter. Hejja mig! :)
Micke du har rätt...
...de roligaste bloggarna att läsa är de där personen som bloggar är irriterad eller upprörd över någon eller något. Det är också då det är som allra lättast att blogga själv om man råkar vara arg, upprörd eller irriterad över någonting.
Just nu tror jag att min blogginspiration är på bottennivå, jag kan för det mesta inte komma på en enda sak som känns inspirerande att blogga om. Vilken är lite irriterande. Så därför bloggar jag om det! :) Sandras firande av sin blogg nu när den fyllde ett år fick mig att inse att min snart gör densamma. Jag hoppas att inspirationen hinner återvända innan det ska födelsedagsbloggas.
Sitter just nu vid svärföräldrarnas köksbord vid deras bärbara dator (jajjemän, till och med svärföräldrarna har en bärbar dator....) och iakttar deras förpackande av 30 kilo köttfärs som tills för några dagar sedan bodde på en äng i Klutmark. Det började med att de inte kunde bestämma sig för om vågen vägde rätt eller fel. Alla skulle trycka på alla knappar samtidigt. Hihi. Det gick inte så bra. Men nu verkar de till slut vara klara, nu ska de bara försöka räkna alla påsarna och komma fram till hur många dom är. Sen ska de reda ut vem som ska ha vilka påsar... ett intressant nöje detta... :) Johan fick det till 37, Elisabeth fick det till 33 och det skulle vara 35. Hihi. :)
Jaja, sov gott säger vi till kossan (förlåt tjuren) som snart möter sin sista vila i frysboxen.
Det har nu gått 6 år och en dag...
...sedan jag och världens bästa älskling bestämde att det skulle vara vi två! Tänk att så mycket tid kan gå så fort...Otroligt!
Referat över en trevlig kväll...
...som oväntat blev en tjejkväll respektive en killkväll.
Killarna (Johan, Stellan och Jocke) spelade poker, betedde sig och drack öl hemma hos Stellan och jag, Sandra, Linda och en Johanna hamnade på KåffeIn där vi drack choklad, fikade gott och pratade till klockan ett! Hujjamej! Jag var helt säker på att klockan som mest kunde vara elva eller nåt när vi begav oss mot bilarna, detta grundade jag på Sandras förmåga att somna tidigt nuförtiden. Ni skulle ha sett våra höpna miner när Johan berättade att klockan var tio i ett. Tiden går fort när man har roligt. :)
Kort och gott en otroligt mysig kväll med gott sällskap, gott fika och trevlig musik! :)
Killarna (Johan, Stellan och Jocke) spelade poker, betedde sig och drack öl hemma hos Stellan och jag, Sandra, Linda och en Johanna hamnade på KåffeIn där vi drack choklad, fikade gott och pratade till klockan ett! Hujjamej! Jag var helt säker på att klockan som mest kunde vara elva eller nåt när vi begav oss mot bilarna, detta grundade jag på Sandras förmåga att somna tidigt nuförtiden. Ni skulle ha sett våra höpna miner när Johan berättade att klockan var tio i ett. Tiden går fort när man har roligt. :)
Kort och gott en otroligt mysig kväll med gott sällskap, gott fika och trevlig musik! :)
En frid har infunnit sig...
...en sådan där efterbegravningfrid. Det är en skön känsla mitt i det sorgliga. Men visst är det förunderligt hur annorlunda sorgen känns efter begravningen. På bara några timmar så är det som om den förändrar från tung och hemsk och jobbig till lite lättare. Man kan som se framåt efter den, gå vidare och minnas de goda stunderna.
Efter min och Johans förlovningsfirande för några år sen så sa Rolf när han skulle gå hem "Jaaa, det var hemskt trevligt att jag fick komma, men det är trevligt att få gå hem också!" Jag hoppas att han tänkte så nu också, att det var trevligt att ha fått vara här i livet men att det också skulle bli skönt att få sova!
Det får nog bli ett av minna finaste minnen efter Rolf! Det var sån han var, rakt fram och ärlig! Glad och busig! Med glimten i ögat!
Sov gott Rolf! Och säg hej till alla jag känner där du nu är! Mormor, morfar, moster, farfar, tant Anna....
Efter min och Johans förlovningsfirande för några år sen så sa Rolf när han skulle gå hem "Jaaa, det var hemskt trevligt att jag fick komma, men det är trevligt att få gå hem också!" Jag hoppas att han tänkte så nu också, att det var trevligt att ha fått vara här i livet men att det också skulle bli skönt att få sova!
Det får nog bli ett av minna finaste minnen efter Rolf! Det var sån han var, rakt fram och ärlig! Glad och busig! Med glimten i ögat!
Sov gott Rolf! Och säg hej till alla jag känner där du nu är! Mormor, morfar, moster, farfar, tant Anna....
Ute på andra sidan...
...puh!
Nu känns det lättare. Vi jobbar vidare, framåt med ljusa minnen i behåll!
Nu känns det lättare. Vi jobbar vidare, framåt med ljusa minnen i behåll!
Ursäkta men jag måste få fråga...
...vad är det som är så fantastiskt bra med smörgåstårta? Jag förstår det inte. Jag kan inte komma på en enda grej som är bra med smörgåstårta, nånsin! Men ändå så ska det envist bjudas på smörgåstårta hela tiden. Jämt och ständigt.
Och det mest otroliga är ju att smörgåstårta är en sådan sak som det förutsätts att alla ska äta och älska. Råkar man berätta att man faktiskt mot alla odds inte är särskilt förtjust i detta fenomen så möts man av idel förvånade blickar. "Men, det som är så gott....." Varje gång. Det slår liksom aldrig fel det där.
Nej, i nästa folkomröstning tycker jag att vi ska ta upp frågan om smörgåstårtans vara eller icke vara. Jag röstar emot! :) Och skulle svenska folket nu rösta för (vilket jag förmodar att de flesta antagligen skulle göra) så får jag väl helt enkelt ge upp, underkasta mig och tvinga mig själv att tycka om det. Suck. Jag önskar mig själv lycka till!
Och det mest otroliga är ju att smörgåstårta är en sådan sak som det förutsätts att alla ska äta och älska. Råkar man berätta att man faktiskt mot alla odds inte är särskilt förtjust i detta fenomen så möts man av idel förvånade blickar. "Men, det som är så gott....." Varje gång. Det slår liksom aldrig fel det där.
Nej, i nästa folkomröstning tycker jag att vi ska ta upp frågan om smörgåstårtans vara eller icke vara. Jag röstar emot! :) Och skulle svenska folket nu rösta för (vilket jag förmodar att de flesta antagligen skulle göra) så får jag väl helt enkelt ge upp, underkasta mig och tvinga mig själv att tycka om det. Suck. Jag önskar mig själv lycka till!
Lite lättare nu...
...det där med döden är verkligen tungt. Men nu är det för stunden ljusare både ute och inne. En prövning kvar då. Begravning. Uschamej, det är nog den värsta sostens tillställning man kan vara på. Inget man ser fram emot men det måste ju göras. Be strong, live long!
Min storebror är nu officiellt firad för att han fyller 30 till jul. Grattis Örjan! :) Det var tänkt att det skulle vara en överraskning men han hade lyckats lista ut det i alla fall. Typiskt. Men det var hemske trevligt. Vi var i en trevlig liten stuga i Åbyn med utedass (usch, det använde jag aldrig. Till och med Ebba var modigare än faster....) och grillring. Dock inget äppelträd. Jag kanske borde ge den där stugan ett äppelträd i present, då vore det perfect! :)
Vi åt massor av god mat och massor av gott fika (Herregud vad hon kan baka Petra, Örjans tjej), och så fick jag spendera hela eftermiddagen med världens bästa brorsdöttrar! :) Hurra hurra Hurra! Hurra!
Åsa vill förresten gradera svart med mig. Hurra Hurra Hurra! Senast till jul 2008 är målet! :) Jag hade nästan gett upp det hoppet för nu eftersom det inte fanns nån lämplig som ville satsa med mig. Hurra Hurra Hurra!
Nu har jag väl lyft stämningen i denna blogg något i alla fall? :) Hejja Mig!
Min storebror är nu officiellt firad för att han fyller 30 till jul. Grattis Örjan! :) Det var tänkt att det skulle vara en överraskning men han hade lyckats lista ut det i alla fall. Typiskt. Men det var hemske trevligt. Vi var i en trevlig liten stuga i Åbyn med utedass (usch, det använde jag aldrig. Till och med Ebba var modigare än faster....) och grillring. Dock inget äppelträd. Jag kanske borde ge den där stugan ett äppelträd i present, då vore det perfect! :)
Vi åt massor av god mat och massor av gott fika (Herregud vad hon kan baka Petra, Örjans tjej), och så fick jag spendera hela eftermiddagen med världens bästa brorsdöttrar! :) Hurra hurra Hurra! Hurra!
Åsa vill förresten gradera svart med mig. Hurra Hurra Hurra! Senast till jul 2008 är målet! :) Jag hade nästan gett upp det hoppet för nu eftersom det inte fanns nån lämplig som ville satsa med mig. Hurra Hurra Hurra!
Nu har jag väl lyft stämningen i denna blogg något i alla fall? :) Hejja Mig!
Detta är ett...
...tyngre blogginlägg än vanligt. Så är du inte på humör att läsa något sånt så sluta NU.
Har de senaste dagarna haft anledning att fundera över det här med att dö. Det är som en underfundig sak det där, det finns så mycket med det som man inte kan förstå och så många saker som man skulle vilja veta. Man tror så himla mycket om hur det är, trots att man inte alls vet. En sak som jag dock fullt ut tror på det är att sista tiden, dvs. när du är gammal och sjuk och väntar på din sista stund, så är det mer den egna viljan som håller en vid liv. Kanske tills alla som ska hälsa på först har hunnit göra det eller tills man själv känner att man har sagt farväl till alla som man vill säga hejdå till. Jag tror inte att det då längre handlar om det fysiska, att det är det som avslutar det hela. Nej, jag tror att det väldigt ofta är ett aktivt val man gör själv, att nu är det nog. Nu är jag färdig med mitt och nu är det dags. Och då är det över.
Jag tycker det känns ganska skönt att tänka så, att man i slutändan får bestämma själv när det är dags. Som sagt, förutsatt att man lever sin livstid ut, och inte dör i förtid som en konsekvens av yttre omständigheter eller så.
Jag tänkte idag tillbaka på den dagen då jag skulle försöka förklara för min brorsdotter Ebba, vid tillfället ungefär 3 år, vart min mormor och morfar bodde. Vi stod i trappen hemma hos mamma och tittade på foton av släktingar som sitter på väggen och Ebba pekade på min mormor och morfar och frågade vilka dom var. Men än viktigare var, vart bodde dom? I hennes värld bor ju alla någonstans, så frågan var väl naturlig...Vart bor dom? Hur förklarar man så att en treåring förstår vad det är att vara död? Hur förklarar jag att min mormor och morfar inte längre bor i något hus? Jag tror att vi till slut enandes om att dom bodde hos änglarna, sen får Ebba själv bestämma vart änglarna bor.
Herregud (eller för den delen fru Gud för att vara politiskt korrekt), hur förklarar man för en vuxen människa vad det är att vara död? Hur kan vi förklara någonting som vi omöjligt kan veta vad det är?
Sjukhus är ju ett sånt där ställe som man ofta förknippar med döden. Visst är det underligt hur otroligt tyst det kan vara på ett sjukhus. Det är som en speciellt tystnad. Jag tror att det är en av de få ställen där folk omedvetet sänker rösten, som av respekt för, ja för vaddå? Döden? Livet? De sjuka? De anhöriga? Kanske för alltihop.
Det läskigaste, eller kanske det mest fantastiska (jag har inte riktigt bestämt mig för vilket), men sjukhus är att alla stadier av livet är så himla nära varann där. Nytt liv finns vägg i vägg med liv som är på väg att ta slut. Och i korridorerna utanför finns allting därimellan. Dessutom finns där ju också alla olika sinnestillstånd. Sjukhus är egentligen en otrolig plats. Där rymms så mycket. Precis som livet. Och döden.
Nej, nu får det vara nog för nu. Nu blir det fiskpinnar! Och sen ska jag hämta mitt Panduro-paket på OKQ8, det kanske lyfter mitt sinne en aning i alla fall. Sen ska jag nog baka något tror jag och ge till Johans mamma. Det kan hon behöva!
Har de senaste dagarna haft anledning att fundera över det här med att dö. Det är som en underfundig sak det där, det finns så mycket med det som man inte kan förstå och så många saker som man skulle vilja veta. Man tror så himla mycket om hur det är, trots att man inte alls vet. En sak som jag dock fullt ut tror på det är att sista tiden, dvs. när du är gammal och sjuk och väntar på din sista stund, så är det mer den egna viljan som håller en vid liv. Kanske tills alla som ska hälsa på först har hunnit göra det eller tills man själv känner att man har sagt farväl till alla som man vill säga hejdå till. Jag tror inte att det då längre handlar om det fysiska, att det är det som avslutar det hela. Nej, jag tror att det väldigt ofta är ett aktivt val man gör själv, att nu är det nog. Nu är jag färdig med mitt och nu är det dags. Och då är det över.
Jag tycker det känns ganska skönt att tänka så, att man i slutändan får bestämma själv när det är dags. Som sagt, förutsatt att man lever sin livstid ut, och inte dör i förtid som en konsekvens av yttre omständigheter eller så.
Jag tänkte idag tillbaka på den dagen då jag skulle försöka förklara för min brorsdotter Ebba, vid tillfället ungefär 3 år, vart min mormor och morfar bodde. Vi stod i trappen hemma hos mamma och tittade på foton av släktingar som sitter på väggen och Ebba pekade på min mormor och morfar och frågade vilka dom var. Men än viktigare var, vart bodde dom? I hennes värld bor ju alla någonstans, så frågan var väl naturlig...Vart bor dom? Hur förklarar man så att en treåring förstår vad det är att vara död? Hur förklarar jag att min mormor och morfar inte längre bor i något hus? Jag tror att vi till slut enandes om att dom bodde hos änglarna, sen får Ebba själv bestämma vart änglarna bor.
Herregud (eller för den delen fru Gud för att vara politiskt korrekt), hur förklarar man för en vuxen människa vad det är att vara död? Hur kan vi förklara någonting som vi omöjligt kan veta vad det är?
Sjukhus är ju ett sånt där ställe som man ofta förknippar med döden. Visst är det underligt hur otroligt tyst det kan vara på ett sjukhus. Det är som en speciellt tystnad. Jag tror att det är en av de få ställen där folk omedvetet sänker rösten, som av respekt för, ja för vaddå? Döden? Livet? De sjuka? De anhöriga? Kanske för alltihop.
Det läskigaste, eller kanske det mest fantastiska (jag har inte riktigt bestämt mig för vilket), men sjukhus är att alla stadier av livet är så himla nära varann där. Nytt liv finns vägg i vägg med liv som är på väg att ta slut. Och i korridorerna utanför finns allting därimellan. Dessutom finns där ju också alla olika sinnestillstånd. Sjukhus är egentligen en otrolig plats. Där rymms så mycket. Precis som livet. Och döden.
Nej, nu får det vara nog för nu. Nu blir det fiskpinnar! Och sen ska jag hämta mitt Panduro-paket på OKQ8, det kanske lyfter mitt sinne en aning i alla fall. Sen ska jag nog baka något tror jag och ge till Johans mamma. Det kan hon behöva!
Favoritbild i repris, bara för att den är vacker!
Trött, tröttare, tröttast...
...det är jag idag det! konstigt, jag är nästan frukosttrött fastän jag jobbat förmiddag.
Prosit! Förlåt.
Prosit! Förlåt.
Idag var en...
...träffa Beadag minsann. För första gången på evigheters tider.
För allas er skull gjorde jag och Bea ett litet experiment. Vi försökte hinna med att uppdatera varann om de senaste fem åren, på TVÅ timmar. Det gick inge bra. Så nu vet ni att det inte går, så då slipper ni försöka. Varsågoda!
Men vi hann med en himla massa i alla fall, bra jobbat av oss tycker jag. Det var tråkigt även denna gång att säga hej då men det är väl så det är. Det betyder väl bara att man längtar till man ses nästa gång. Och det är ju något bra!
Filmen vi såg igår var förresten kanonbra! Helt otroligt bra! Du måste se den! Och det är det ju inte ofta som jag säger till folk, så nu måste ni verkligen se den. Illutionisten (svårstavat idag också...tänka sig) Men Edward Nortom och Jessica Biel var det. Kanon! Se den!
Nu blev jag visst lite tjatig, men en riktigt bra film förtjänar det.
Nu är det snart dags att dra sitt arsle upp ur stolen och sticka ner till dojon för lite träning. Puh. Idag är inte en träningssugen dag alls. Näe. Förlåt Sandra, jag lovar och svär att jag en annan dag kommer att uppskatta att jag kan träna så mycket jag vill. :)
The Illutionist
För allas er skull gjorde jag och Bea ett litet experiment. Vi försökte hinna med att uppdatera varann om de senaste fem åren, på TVÅ timmar. Det gick inge bra. Så nu vet ni att det inte går, så då slipper ni försöka. Varsågoda!
Men vi hann med en himla massa i alla fall, bra jobbat av oss tycker jag. Det var tråkigt även denna gång att säga hej då men det är väl så det är. Det betyder väl bara att man längtar till man ses nästa gång. Och det är ju något bra!
Filmen vi såg igår var förresten kanonbra! Helt otroligt bra! Du måste se den! Och det är det ju inte ofta som jag säger till folk, så nu måste ni verkligen se den. Illutionisten (svårstavat idag också...tänka sig) Men Edward Nortom och Jessica Biel var det. Kanon! Se den!
Nu blev jag visst lite tjatig, men en riktigt bra film förtjänar det.
Nu är det snart dags att dra sitt arsle upp ur stolen och sticka ner till dojon för lite träning. Puh. Idag är inte en träningssugen dag alls. Näe. Förlåt Sandra, jag lovar och svär att jag en annan dag kommer att uppskatta att jag kan träna så mycket jag vill. :)
The Illutionist
