En TIMME kvar!
I mitt kök sitter...en, två, tre, fyra, fem, sex...killar och spelar poker. Och här sitter jag. Svängde nyss förbi pokerbordet i blåögt hopp om att omgången kanske snart var slut, för att mötas av faktumet att det minst är en timme kvar. MINST! Suck.
Mitt hopp om att kanske krypa ner under täcket, lite mys och kram och sen lite sömn rinner sakta ner från bordet likt en tavla av Dalai Lama. Ja jag vet, mina liknelser i denna sena timme är inga prisvinnare. Ni får ta dem för vad dom är. Eller så kan ni välja att blunda, vända er om och aldrig titta tillbaka. Glöm inte att öppna ögonen bara när ni går härifrån, annars vet man aldrig vart ni hamnar. Hursom.
Oj, jag tror jag tappade spåret litegrann.
Men en hel timma! Om klockan nu är ett, vilket den är, så betyder det att klockan kommer att hinna bli två innan dom är klara. MINST! Suck. Min forna optimism känns nu avlägsen.
Jag kanske skulle prova samma taktik som på jobbet, när man vill stänga restaurangen för kvällen men gästerna inte håller med. Man dimmar diskret men märkbart ner ljuset. Tar fram skurmoppen och placerar den strategiskt i ett hörn nära gästerna. Går runt till alla andra bord och blåser ut ljusen. Om detta till trots inte fungerar, så kan man helt sonika låsa dörren till restaurangen. Med ett ljudligt "klick". Då brukar dom fatta.
En timme. MINST.
Har under detta bloggande i allafall fördrivit ett antal minuter av denna timme. Bara resten kvar då!
Mitt hopp om att kanske krypa ner under täcket, lite mys och kram och sen lite sömn rinner sakta ner från bordet likt en tavla av Dalai Lama. Ja jag vet, mina liknelser i denna sena timme är inga prisvinnare. Ni får ta dem för vad dom är. Eller så kan ni välja att blunda, vända er om och aldrig titta tillbaka. Glöm inte att öppna ögonen bara när ni går härifrån, annars vet man aldrig vart ni hamnar. Hursom.
Oj, jag tror jag tappade spåret litegrann.
Men en hel timma! Om klockan nu är ett, vilket den är, så betyder det att klockan kommer att hinna bli två innan dom är klara. MINST! Suck. Min forna optimism känns nu avlägsen.
Jag kanske skulle prova samma taktik som på jobbet, när man vill stänga restaurangen för kvällen men gästerna inte håller med. Man dimmar diskret men märkbart ner ljuset. Tar fram skurmoppen och placerar den strategiskt i ett hörn nära gästerna. Går runt till alla andra bord och blåser ut ljusen. Om detta till trots inte fungerar, så kan man helt sonika låsa dörren till restaurangen. Med ett ljudligt "klick". Då brukar dom fatta.
En timme. MINST.
Har under detta bloggande i allafall fördrivit ett antal minuter av denna timme. Bara resten kvar då!
Kommentarer
Trackback
