Chapp vid pennan (eller tangentbordet...)
Idag hade jag en dejt med tjejerna uppe på veterinärstationen. Snacka om att man blir ompysslad, tre tjejer som ägnar sig helt åt mig. Dom pysslar och donar och säger att jag är söt. :o)
Först stack dom mig i nacken två gånger, det var lite läskigt. Sen vet jag inte vad som hände men mina bakben slutade fungera och jag orkade inte sitta upp längre. Jag ville att matte skulle klia mig bakom örat (nån nytta måste väl hon också göra) men direkt jag satt mig upp och lagt hakan i mattes knä tog orken slut och jag ramlade ihop på golvet igen. Nu började jag ana katter i mossen. Det här var nog ingen artighetsvisit trots allt...
Och nu kommer det värsta! När jag nästan somnat där ute i väntrummet, då skulle vi plötsligt gå tvärs över väntrummet in till veterinären igen. Förstår ni hur långt det är när ens ben knappt fungerar? Det är faktiskt flera meter! Jag lyckades masa mig ända till tröskeln men sen tog det stopp och matte fick rycka in. Som sagt, nån nytta ska hon också göra! Sen stack dom mig i benet och sen somnade jag och sov i flera timmar. Och när jag vaknade var det en massa tjejer som passade upp mig, fatta att man har det bra! :)
Jag trodde att matte skulle ta av mig den här hemska tratten när hon kom och hämtade mig men ack vad jag bedrog mig. Tydligen måste jag ha den i 10 dagar till. Suck. Ibland suger livet.
Just nu är jag jättetrött och ganska snurrig i bollen. Jag har försökt ställa mig upp några gånger men jag måste erkänna att jag inte känner mig särskilt manlig på fyra tassar. Det är nog bäst att hålla sig i horisontalus lägus under kvällen. Sen är jag redo för nya äventyr. :)
P.S. Jag tror matte glömde nåt hos veterinären - jag känner mig liksom lättare än tidigare. Som om dom tagit bort något och glömt sätta tillbaka det. Vi måste ta en diskussion om detta lite senare när jag vaknat till lite. Nu ska jag sova en stund till...
Erkänn, lite synd är det allt om mig. Vilka tjejer vill ha en kille med plasttratt som inte kan använda sina egna bakben?
Mattes fotnot: plasttratten är inte den enda anledningen till att tjejerna inte längre vill ha honom, men jag tror inte att Chapp har förstått detta faktum ännu... vi låter honom leva i lycksalig ovisshet en liten stund till :)
Först stack dom mig i nacken två gånger, det var lite läskigt. Sen vet jag inte vad som hände men mina bakben slutade fungera och jag orkade inte sitta upp längre. Jag ville att matte skulle klia mig bakom örat (nån nytta måste väl hon också göra) men direkt jag satt mig upp och lagt hakan i mattes knä tog orken slut och jag ramlade ihop på golvet igen. Nu började jag ana katter i mossen. Det här var nog ingen artighetsvisit trots allt...
Och nu kommer det värsta! När jag nästan somnat där ute i väntrummet, då skulle vi plötsligt gå tvärs över väntrummet in till veterinären igen. Förstår ni hur långt det är när ens ben knappt fungerar? Det är faktiskt flera meter! Jag lyckades masa mig ända till tröskeln men sen tog det stopp och matte fick rycka in. Som sagt, nån nytta ska hon också göra! Sen stack dom mig i benet och sen somnade jag och sov i flera timmar. Och när jag vaknade var det en massa tjejer som passade upp mig, fatta att man har det bra! :)
Jag trodde att matte skulle ta av mig den här hemska tratten när hon kom och hämtade mig men ack vad jag bedrog mig. Tydligen måste jag ha den i 10 dagar till. Suck. Ibland suger livet.
Just nu är jag jättetrött och ganska snurrig i bollen. Jag har försökt ställa mig upp några gånger men jag måste erkänna att jag inte känner mig särskilt manlig på fyra tassar. Det är nog bäst att hålla sig i horisontalus lägus under kvällen. Sen är jag redo för nya äventyr. :)
P.S. Jag tror matte glömde nåt hos veterinären - jag känner mig liksom lättare än tidigare. Som om dom tagit bort något och glömt sätta tillbaka det. Vi måste ta en diskussion om detta lite senare när jag vaknat till lite. Nu ska jag sova en stund till...
Erkänn, lite synd är det allt om mig. Vilka tjejer vill ha en kille med plasttratt som inte kan använda sina egna bakben?
Mattes fotnot: plasttratten är inte den enda anledningen till att tjejerna inte längre vill ha honom, men jag tror inte att Chapp har förstått detta faktum ännu... vi låter honom leva i lycksalig ovisshet en liten stund till :)
Kommentarer
Trackback
